Förhoppningsvis når jag via min publik (som jag föreställer mig är entreprenörer och nördar, likt mig själv) ut till en grupp som annars inte skulle sett detta. Som följer.

“Bästa sättet att kontrollera ett folk är att få det glömma sin historia” skrev Mustafa Kemal Ataturk, skaparen av nutida Turkiet, en gång i tiden. Tesen kan diskuteras, men den formar politiken än idag i det moderna Turkiet. Att vara etnisk kurd där har inneburit en avsaknad av rättigheter som vi i friare samhällen har tagit för givna.

Ända sedan 1930-talet har den kurdiska befolkningen i landet utsatts för en tvångsassimileringspolitik i syfte att hålla landet monokulturellt och monoetniskt. Detta har tagit sig uttryck i form av förbud av och motstånd mot alla former av avvikande kulturella yttringar, i synnerhet kurdernas. Detta har gällt språket, rätten till utbildning på det egna språket, och kurders rätt att organisera sig och stödja de politiska rörelser de själva vill.

Kurdiska reaktioner mot denna politik har bekämpats med kraftig brutalitet. Systematiska massarresteringar (även av minderåriga), förföljelse, tortyr och fängslande utan rättegång är skrämmande exempel på detta. Turkiet är det land som under 2011 fått i särklass flest domar mot sig i den europeiska domstolen för mänskliga rättigheter.

Till detta kommer etnisk rensning och massmord. Ett exempel på detta är förstörandet av mer än 3000 mindre samhällen och tvångsförflyttning av närmare 400 000 civila kurder under 80-talet. Den värsta enskilda incidenten som hänt har nog varit Dersim-massakern på 30-talet, som snarast bör betraktas som ett folkmord eftersom det kostade mer än 60 000 människor livet.

Vidare har staten genom skuggoperationer och öppna militära aktioner genomfört summariska avrättningar av kurder. Antalet offer för dessa uppskattas till minst 40 000. Dessutom har vi under flera år hört rapporter om användning av stridgas, napalm och vit fosfor mot kurderna. Denna terror har inte upphört än idag.

Massarresteringarna fortsätter, likaså de militära attackerna och de summariska avrättningarna. Under senare år har man upptäckt över 30 massgravar i den kurdiska delen av Turkiet, och folkrättsorganisationer befarar att antalet massgravar kan vara upp mot flera hundra. Ett antal har hunnit grävas upp, bland annat en i dagarna där man hittills hunnit identifiera 23 skjutna individer. Vidare fortsätter militära aktioner, ofta över gränsen till Kurdistan i norra Irak, där  attacker har urskillningslöst ägt rum. Detta föranledde bland annat Roboski-massakern i kurdiska delen av Turkiet, där 36 civila – varav 20 var under 18 år – dödades i en flygattack.Turkiets politik drabbar även barnen. I nuläget antas 3000 kurdiska minderåriga sitta i turkiska fängelser.

Detta är ett axplock av övergrepp som bryter mot FN:s universella deklaration för mänskliga rättigheter och mot Europakonventionen. Dessa övergrepp är oacceptabla och strider mot den humanism och moral som den demokratiska människosynen står för.

Vi som deltar i detta bloggupprop vill att Sverige och EU ställer respekt för de mänskliga rättigheterna som ett krav för ett turkiskt inträde i EU. Vi vill att regeringen använder alla tillgängliga demokratiska påtryckningsmedel för att få Turkiet att respektera människors rättigheter. Dessutom vill vi att Turkiet får klart för sig att de måste släppa de fängslade barnen omdelbart.

Stöd vårt bloggupprop för att få Turkiet att släppa minderåriga som arresterats av politiska skäl. Delta i debatten för kurdernas mänskliga rättigheter i Turkiet och mot den turkiska statens brutala politik. Sprid informationen vidare till berörda och intresserade. 

Tillsammans kan vi kan skapa förändringar som garanterar de mänskliga rättigheterna och som leder till att de gemensamma konventionerna efterlevs.

Personen och partiet

Jag var försiktigt positiv till Juholt från början – min första kontakt med personen bakom mustaschen var en dokumentär som spelades in ett år innan han blev kandidat för statsministerposten. I efterhand torde det stå uppenbart för de allra flesta att Juholt är ungefär så pass inkompetent som man kan bli för det här jobbet, och det hörs förstås från alla håll. Trots det ser jag en oroväckande tendens á la “Juholt är stor” (no pun intended) där vänsterfolk, men främst S-lojalister, vägrar inse verkligheten och hyllar mannen. När Juholt gör utspel efter utspel så skyller man på “Borgarmedia” och desto fler utspel som kommer, desto mer reduceras sakfrågan. Precis som Sahlin, som jag har blandade känslor för, var en rejäl fifflare, så väljer man att blunda för detta och säger istället att det “handlade om en Toblerone”. Det är fel. På samma vis säger man att Juholt-kontroverserna handlar om bostadsbidrag. Det är fel.

Problemet är att många vill se Socialdemokraterna leda landet igen, och med partiet kommer Juholt. Det blir då inte bara mer bekvämt utan rentav nödvändigt, om än indirekt, att stödja Juholt om man vill stödja partiet. Det är fel. Man kan rösta på Socialdemokraterna och ändå förhålla sig saklig till personen Juholt – och man kan rösta på Sociademokraterna även om man avskyr Juholt. Partiet är stort – Juholt är liten. Det är okej att vara realistisk och pragmatisk. Det är okej att ta det onda med det goda. Det är inte okej att självmant förvilla sig i något slags grandios illusion om Juholt och partiet som ett och samma, där Juholt är en hjälte för att man gillar partiet eller dess politik. Spontant tänker jag på ett avsnitt av Nalle Puh som jag såg när jag var liten – “Flaxa som en fågel, hoppa som en fisk och önska, önska, önska”. 

Partier är en anakronism

Nu är det dock inte Juholt eller hans lojalister som jag tänker på, utan systemet och dess inneboende svagheter. Dualismen är emblematisk för ett större problem, vilket är partipolitik som en nödvändig komponent av en representativ demokrati (parlamentarism). Föreställ dig att du går på restaurang, och restaurangen har fem menyer – förrätt, huvudrätt och efterrätt. Varje meny innehåller en delrätt som du älskar, en som du är likgiltig för och en som du ogillar. Trots det kan du inte välja och själv komponera din egen meny, utan måste välja en hel meny. Låt oss vidare anta att du måste äta alla delrätterna – då har du partipolitik. Vi röstar på en agenda; ett partiprogram där vi sällan eller aldrig håller med om allt, så istället för att välja ett parti som vi gillar så väljer vi det parti vi ogillar minst.

Exempelvis kanske vi röstar på Moderaterna för att få lägre skatter, vilket vi håller med om, men vi vill inte privatisera vården, vilket vi inte håller med om. Men vill vi ha lägre skatter måste vi köpa privatiseringen av vården också, även om vi kan försöka påverka politiken – men det är som att försöka övertyga ett gäng kockar om vilka ingredienser de ska välja när de lagar till din mat. Du kan också välja att ändra din egen åsikt och försöka lära dig gilla sushin – eller privatiseringen av vården – men det är inte särskilt önskvärt. Det är intellektuellt ohederligt, oavsett om man gillar partiet; ideologin eller partiledaren.

Demokrati är inte demokrati

Det leder till nästa slutsats, eftersom vi (i alla realistiska alternativ) behöver partier i en representativ demokrati. Demokrati betyder ordagrant folkstyre (ur grekiskans “demos” och “kratein”; folk och styre) och i exempelvis Aten fanns det från början bara en form av demokrati – direktdemokrati. Att utse politiker kom först senare, när systemet hade växt så pass att det inte var möjligt att samla tiotusentals människor och lösa beslut medelst handuppräckning. Betyder det att representativ demokrati aldrig var föremål för diskussion eller betyder det att det blev en nödvändig kompromiss? Det senare.

Robert Dahl, en (trots sitt namn faktiskt amerikansk) statsvetare, uttryckte det ungefär såhär: representativ demokrati är polyarki. Vad betyder då det? Jo, Dahl – som i sig inte har något emot representativ demokrati – satte fingret på en inneboende paradox. Demokrati betyder att folket styr; representativ demokrati betyder att ett fåtal (poly – “flera”) styr, men inte folket. Representativ demokrati är inte nödvändigtvis det bästa alternativet, ironiskt nog, utan det minst dåliga. Folket väljer de som styr, men där slutar också folkets makt, och makten begränsas ytterligare när alternativen i praktiken begränsas till en handfull färdiga partiprogram. Är det folkstyre att få fem-tio alternativ att välja mellan; och om partierna sedan frångår detta (bryta sina vallöften med andra ord, vilket är ganska vanligt) – vad händer då? Jo, efter fyra år kan vi utnyttja vårt inflytande och rösta bort partiet, men även det är osannolikt eftersom alternativen fortfarande är lika få. Och hur mycket styr vi egentligen när vi, som i förra valet, bara får två (koalitioner) menyer att välja mellan?

Representativ demokrati är således en paradox, på samma vis som det moderna begreppet positiv stress – det finns ingen stress som är positiv, per definition, eftersom stress betyder ung. “förslitning” (ordet är negativt till sin natur dvs). Om vi så behåller kärnan av demokratibegreppet kan inte heller representativ demokrati vara alltför demokratiskt. Däremot finns det positiv press, som vi i brist på bättre ord kallar för positiv stress, men det är alltså i grunden fel ordval. Detsamma gäller den representativa demokratin – det är bättre än de flesta andra alternativ, men det är i egentlig mening ingen demokrati. Frågan som blossar upp är alltså (utöver hur man ska få folk att sluta kalla saker för “positiv stress”) om det finns ett bättre alternativ. Om man på något vis kan hitta en lösning på det praktiska problemet som har lett till att vi numera helt naturligt och ohämmat benämner vårt system för demokrati i bestämd form – som vore det den enda demokratin – och därigenom också blundar för bättre alternativ.

Svaret är ja. Ett bättre politiskt system är möjligt; ett bättre Sverige är möjligt och demokrati är möjligt.

Från Kairo till Finspång

I dagsläget bor jag i Finspång utanför Norrköping, och jobbar mestadels hemifrån. Utöver lite juridisk rådgivning och enstaka förhandlingar så pysslar jag främst med copywriting, eller nästan uteslutande content-writing just nu. Mitt fokus ligger på varumärket, och jag håller också på med diverse varumärkeskonsulting, fast i ganska liten skala. Brödet måste in, så att säga.

Mina tidigare grandiosa projekt som startats under 2011 fortsätter, men när man inte har funding och alla involverade därmed måste arbeta med andra projekt, tar det lite tid. En första beta av Billigt Nu lanserades likväl för ett par månader sen. Det är projektet som tidigare gått under namnet “Fyndgatan” här på bloggen, och jag är långt ifrån nöjd. Men på baksidan fungerar det bra – fokus har legat på att försöka utveckla och finputsa algoritmen (ja, det finns och behövs faktiskt en sådan) så potentialen finns där. Nu när vi har “motorn” på plats kommer vi fokusera på att få till användarupplevelsen och försöka hitta passande metaforer så att upplägget blir mer logiskt. Redan i dag kan den som vill hitta en bra bit över 500 prissänkta prylar, från mobiltelefoner till möbler, och då är vi ändå långt från målsättningen.

I våras, och den något ologiska anledningen till att jag flyttade hit, gjorde jag mitt examensarbete i handelsrätt på Uppsala Universitet. I skrivande stund läser jag rättspsykologi på 50%, eller forensic psychology som kursen egentligen heter. Profilera mördare och annat mysigt. Någon examen har jag inte tagit ut ännu men tanken är att använda rättpsykologin som biämne och i så fall tar jag ut examen i båda ämnen nästa år (då jag läser halvfart tar det dubbelt så lång tid). Därutöver behöver jag göra ett examensarbete för att ta ut min examen i statsvetenskap, men det får ligga på is tills vidare.

Ett ljust mörker

Sedan ungefär fem år tillbaka har jag levt med svår insomnia. Orsaken är inte fastställd, men konkret innebär det att jag sover väldigt dåligt eller inte alls. Under min tid i Kairo (där jag läste arabiska) sov jag i snitt 2 timmar per dygn, och det var ändå förhållandevis bra. Ibland sover jag sex-sju timmar på en natt och ibland sover jag varannan eller var tredje natt. För de flesta “normala” människor kan man lösa sånt här kortsiktigt med något sömnpiller, men de har jag sedan länge blivit “immun” mot. Äntligen har vården börjat ta det på lite allvar och jag utreds nu av ett helt gäng läkare och specialister, så med lite tur kanske det blir bättre.

En annan motgång som har haft lika stor påverkan kom plötsligt under våren. Jag skrev länge för fulla muggar på min lilla 10″ PC-netbook, delvis examensarbetet och delvis en massa jobb, och handlederna blev inflammerade. Nu är det i sig inget större problem, men det visar sig att i sällsynta fall utvecklas inflammationen till en autoimmun sjukdom och blir kronisk. Det verkar ha drabbat mig, vilket innebär att immunförsvaret (om jag förstår det rätt) angriper kroppen, främst muskler och leder, oavbrutet och för alltid. På en vanlig dag betyder det att jag knappt kan använda mina händer de första timmarna på morgonen innan medicinen kickar in. Redan här är vi uppe i ganska osannolika odds, men i ännu mer sällsynta fall drabbar den här “sjukdomen” musklerna i bröstkorgen, runt lungor och hjärta. Det verkar också ha hänt mig, och jag har därför spenderat såväl dagar som en natt på akuten under sommaren. Det har dock gått bra och inflammationen har gått ner efter något dygn.

Allt som allt har jag alltså haft lite otur och får kämpa ännu lite hårdare. Hur som helst så är det bra under omständigheterna och det handlar mest om att lära sig hantera det snarare än att det är någon omedelbar fara. Det är dock inte så allvarligt som det kanske låter, jämfört med cancer och andra hemskheter, men problematiskt. Det är svårt att arbeta vid en dator utan att använda händerna. Det är också därför den här bloggen har kommit i skymundan, för jag har bara ett visst antal timmar per dag där jag kan skriva effektivt och även då måste jag vara återhållsam. Det går hyfsat bra i övrigt genom att balansera uppgifterna lite och växla skrivande med läsande; så att kombinera studier på 50% med arbete på 50% verkar vara en bra lösning.

Se fram emot lite fler blogginlägg här inom kort.

Detsamma tycker jag gäller Ajour. Jag var nyfiken, blev lite besviken – och likväl kommer jag på mig själv med att surfa in på Ajour nästan varje dag. Jag kan inte säga att det är en revolution – men däremot kan jag säga att det är en mycket bra blogg. Och oavsett om syftet, och skaparnas egna förväntningar, av någon outgrundlig anledning var ett annat så är det likväl en blogg. Men, igen, en bra blogg – den är intressant, den lockar till läsning och det är intressanta människor som för pennan.

Konstruktiv kritik?

Jag har trots allt valt att inte kommentera Ajour, och jag har inte för avsikt (sorry) att bidra med någon “konstruktiv kritik” vad gäller själva sajten, eller dess fokus, eller affärsmodell. Mina läsare är förmodligen inte särskild intresserad av det, och kanske viktigare – personerna bakom Ajour läser nog inte min blogg över huvud taget. Vad jag däremot känner mig benägen att kommentera är kritiken. För där tror jag nyckeln finns till framtiden för Ajour, precis som för allt annat. Som jag uttryckte det tidigare idag på Twitter - bygger man upp hype så bygger man också upp kritik. Man måste ta det ena med det andra; det går inte att komma ifrån. Sätter man höga förväntningar så kommer man helt enkelt vara tvungen att ta itu med kritiken som kommer om man inte möter, kanske rentav överträffar, de förväntningarna. Och huruvida Ajour-gänget byggde upp hype tror och hoppas jag inte är föremål för debatt – köper man inte den premissen lever man i svår förnekelse. Därmed inte sagt att det var medvetet, utstuderat eller planerat. Jag konstaterar bara att det skedde och hur amplifierat det blivit pga personernas mediaroller låter jag vara osagt.

Många hårda ord har haglat, och många har sågat Ajour rakt av – för stora, såväl som små, detaljer. Andra har hyllat Ajour och höjt det till skyarna. Jag kan givetvis inte säga att jag håller med i all kritik, men jag är av den bestämda åsikten att ingenting någonsin är perfekt. Jag vill mena att utan kritik kan man inte röra sig framåt utan rör sig bara i cirklar; i en bubbla vars yttre gränser bestäms av det egna perspektivet. Och där ser jag en stor brist vad gäller Ajour.

En sak som fördes på tal tidigt var bristen av en meny. Det, och många andra små (och var för sig kanske obetydliga) detaljer som gjorde sajten lite diffus och krånglig att läsa. Men de som kritiserar avfärdas snabbt, om än artigt (när de inte är “förståsigpåare” dvs.) av det ena eller andra skälet. Och visst är det bra att man kör på sin egen vision, men i slutänden handlar det – i fallet Ajour – ytterst om att skapa en produkt som andra kan och vill konsumera. Givetvis handlar det här inlägget inte om huruvida Ajour bör eller inte bör ha en meny, men det är ett talande exempel. Kan det finnas ett behov av en meny, även om man inte har något att fylla den med?

Jag vill personligen mena att all kritik är konstruktiv per definition, och Brit Stakstons text är ganska välskriven. Däremot innehåller den några onödiga och hårda formuleringar, men det i sig gör inte resten av texten mindre relevant. Kritik behöver inte bestå av en detaljerad femårsplan för att vara konstruktiv – det räcker med kritiken i sig. Att veta var man är och var man inte ska vara kan vara mer värt än att tro sig veta var man ska. De hårda orden i texten överskuggas kanske av Hedbergs respons på Twitter, där Brit framställs som dels en mobbare och opportunist. Det senare kan jag nog hålla med om, men å andra sidan – vad är då detta blogginlägg, om inte opportunt?

Förväntningar och gemensam röst

Såhär skriver Karlsten om Ajour:

…och såhär skriver Mymlan. Nej, det är inte exakt samma ord, men innebörden av orden är tydlig. Karlsten själv skriver om vikten av att det finns en tydlig avsändare och personligen vill jag mena att det behövs en gemensam röst. Å ena sidan talar Rasti om att alla inte är journalister; å den andra talar Karlsten om att alla är det. Och givetvis kan det även inom exempelvis en tidning finnas olika åsikter mellan journalister et al – men när det bara finns ett halvdussin frontfigurer så tar man deras individuella uttalanden på större allvar. När t.ex. Karlsten talar så talar också Ajour när han uttrycker sig om Ajour.

Om att ta meta-debatten

Jag kritiserade tidigare idag Ajour för hur de hanterar kritik och får följande respons blixtsnabbt. Det är ett fullt förståeligt svar, men likväl mycket talande – en instinktiv reaktion med tydlig försvarston:

Det stämmer säkert, men som jag skrivit tidigare – bygger man upp hype så bäddar man också för kritik. Bäddar man för kritiken är den rimligen också förtjänad. Är det då förvånande att det blir tal om meta-debatt när man ena stunden spelar upp förväntningarna och i nästa spelar ner dem; när man i ena stunden talar om “nya sätt att göra journalistik” och i nästa tar helt avstånd från det?

Ja, kritiken mot Ajour kan ha varit brutal. Ja, om alla som är inblandade på ett eller annat vis är mediapersonligheter så ökar amplifieringen. Ja, när man aktivt väljer att inte ha en gemensam röst så uppstår det problem – nackdelar kommer med fördelar. Men att ta illa vid sig, blunda och hålla för öronen eller peka på andra är inte rätt väg att gå. Jag avskyr att använda orden “elit” och “elitism” men det är tyvärr lätt att man får det intrycket  om man står utanför. Oavsett hur härligt som gänget bakom Ajour är och hur briljanta TDH, Hedberg, Werner et al är så framstår de inte nu på det sättet. De framstår i sammanhanget allt mer som om de står ovan kritiken, och därmed i förlängningen, de som kritiserar – alltså alla oss andra. Och detta är särskilt problematiskt för Ajour – för hur kan man vilja ge en röst till alla de som har något att säga om man själv inte lyssnar?

Det enda jag egentligen kan bidra med är en retorisk fråga – varför skriver jag 1169 ord om detta? Det kan vara så att jag är en nutcase som bara vill trolla och göra de inblandade ännu mer illa berörda. Men det kan också vara så att jag vill att Ajour ska fortsätta utvecklas, och fortsätta vara en sajt jag besöker varje dag. En sajt som går från att vara bra till bäst; från tusen besökare till hundra tusen. Oavsett vilket så är förstås kritiken densamma, så – pick your poison.

Jag tror inte det finns något företag jag haft så många negativa erfarenheter av som just SJ. Trots det har jag inte känt att det varit särskilt intressant att blogga om det – främst eftersom de allra flesta förmodligen delar den erfarenheten. Under 2011 har jag rest med SJ fler gånger än jag kan minnas – jag skulle gissa omkring 40 resor. Men inte en enda gång under året har jag bett om några trafikuppdateringar, lämnat något medgivande eller något åt det hållet vad gäller den ovanstående bilden. Det hela känns ironiskt, och förvirrande, med tanke på hur mina tidigare erfarenheter har varit med SJ. Jag tror också att det är viktigt att klaga, oavsett hur konstruktivt det är – inte för att vara negativ, utan för att öka kännedomen och därmed pressen, vilket i sin tur kan leda till förbättringar. Jag ska hålla mig kort, men låt oss gå tillbaka lite i tiden och ta ett par aktuella exempel.

Januari 2011

Jag bor för tillfället pga jobb i Östersund och ska avlägga min examen vid Uppsala Universitet men hittar inget boende där med kort varsel. Jag har bott i Finspång (strax utanför Norrköping tidigare) och det fanns vid tillfället en direkt linje med tåg mellan Norrköping och Uppsala. Med studentrabatt och “mängdrabatt” skulle priset inte heller bli alltför farligt och direktlinjen hade en rätt kort restid. Så, jag flyttar från Östersund till Finspång. Köper i en första omgång 20 resor som sträcker sig över ett par månader. Bara dagar senare kommer den första föreläsningen i Uppsala, och jag åker till stationen i Norrköping på morgonen.

Väl där, ungefär en kvart före avgång, ser jag att det inte finns någon avgång. Jag frågar snällt i SJ-disken och får förklarat för mig att “nej, den linjen är inställd”. Förvånat frågar jag varför, och hur länge då – kanske har det att göra med vintern, som SJ har svårt att förutse varje år? Nej, varför finns inget svar på men linjen är inställd. Permanent. Okej, tänker jag, med några få timmar kvar till träffen i Uppsala, och 20 inköpta och betalda resor på en tåglinje som fanns dagarna innan men nu inte verkar existera. Någon information om att det var inställt hade inte gått ut – inte ens personalen i SJ-disken visste det innan de kollade upp det. Det gick däremot ett X2000 till Stockholm bara minuter senare än min planerade, inställda avgång. Men eftersom det var ett snabbare och dyrare tåg kunde jag inte resa på de biljetter jag hade, och givetvis fanns det inte i SJ:s världsbild att bara boka om mig eller i värsta fall “låta mig” betala mellanskillnaden. Nej, köp ny biljett till fullpris och återlös de andra. Fine.

Nåväl, min linje är inställd. Så, vad är alternativen? Jo, istället är det byte som gäller och mellanlandning i Stockholm, vilket betyder att min restid är fördubblad. Vi talar om att gå från en tid för pendling på omkring 2 timmar tur och 2 timmar retur till 8 timmar totalt. På det ska jag också ta mig till stationen i Norrköping, vilket tar uppåt 45 minuter. Det är ganska jobbigt. Och svårt att förutse. Det är ännu svårare att förutse att en hel tåglinje kommer ställas in bara dagar efter att jag köpt 20 biljetter, och planerat lika många resor för att passa in med bussar och annat. Särskilt när ingen informerar om det. Det hela blir förstås inte bättre av att såväl eventuella återköp som återkrav på grund av förseningar inte funkar smidigt, om alls, vid mängdköp.

Och nu skulle jag kunna skriva många sidor om alla dessa absurditeter som inträffat under ovan nämnda resor. Men då skulle det här inlägget aldrig ta slut. Några korta exempel: ungefär vart tredje tåg blev försenat åtskilliga timmar. Det ska alltså läggas till de ovanstående 8 timmarnas restid. Något studentkort får man inte förrän efter några veckor, så jag tog med registreringsintyg och andra bevis i original för att styrka att jag var student, vilket man kunde göra enligt hemsidan. Det gick förstås inte, utan personalen krävde åter igen att jag skulle betala fullpris och sedan begära att få tillbaka pengarna eftersom jag saknade student-ID. Jag snackade med Mecenat, som tipsade om att SJ godkänt en iPhone-app – den fungerar nämligen så fort Mecenat registrerat mig, medan det tar flera veckor för kortet att tryckas och skickas ut. Så, jag köper appen och visar upp den på nästa tågresa – och givetvis känner personalen inte till den. Och åter igen – betala fullt pris, begär att få tillbaka pengarna, för jag saknar giltigt student-ID.

Mer än en resa var toaletten trasig eller saknades helt, och tro mig – det är mindre kul att sitta i en kupé med en läckande, stinkande toalettstol några meter bakom i flera timmar. Då föredrar jag nog de gånger min kupé över huvud taget inte fanns, för min kära “vagn 3″ helt enkelt inte fanns med – hitta en ledig obokad plats, eller sitta i trappan till övre kupén. Givetvis kan man inte få en annan plats någon annanstans eftersom – ja, jag hade förstås inte betalat för det. Den plats jag hade betalat för kunde SJ dock med gott samvete strunta i att fixa. Lyckligtvis hände det inte så ofta, men det blev någon resa ståendes i timmar mellan vagnarna i vart fall. Mysigt.

När jag bokade de första 20 resorna använde jag mitt Prio-kort som biljett. Det betyder att jag inte har en mobilbiljett eller annan biljett, men SJ tyckte detta med Prio-kort var en dålig idé. Så plötsligt slutade Prio-kortet gälla som biljett, vilket SJ informerade om i ett mail med rubriken “Nu gör vi SJ bättre för dig som kund” eller liknande.

Oktober 2011

Och så idag hör jag plötsligt hur telefonen piper. Inte en gång, utan många gånger. Timme efter timme. De flesta SMS är helt oförklarliga – det står bara att en “rutt blivit tillagd” eller “rutt uppdaterad”. Förvirringen är total och jag börjar fundera på om någon köpt resor med mitt kreditkort eller något annat, eftersom jag i skrivande stund inte har någon som helst resa bokad. Men nej, så är det förstås inte. Det är bara SJ som är så måna om att informera mig om diverse saker, varav merparten är helt irrelevant (som nyss nämnda rutt-notis) om jag så ens skulle ha anmält mig för några uppdateringar. Men det har jag inte.

Så nu får jag alltså massor, bokstavligt talat, av “trafikuppdateringar” på alla möjliga obskyra linjer och “uppdaterade rutter” som inte säger mer än just att en rutt blivit uppdaterad. Och det av samma företag som lite mer än ett halvår tidigare tyckte att det var helt OK att sälja 20 biljetter till mig ena dagen och två dagar senare ställa in både linjen och avboka biljetterna utan att informera mig. Givetvis har SJ inte mitt (i vart fall aktiva) medgivande för dessa SMS, så jag antar att de helt enkelt norpat numret ur fel databas, vilket i sig är lite skrämmande. Jag tror knappast jag behöver påpeka ironin. Och visst kan jag skratta, även om batteriet går i botten och mobilen plingar som en galning.

Men på fullaste allvar, SJ. Jag förstår inte hur man kan missköta ett bolag såhär. Det är extremt bortom alla möjliga, rimliga gränser. Det finns företag jag älskar, företag jag hatar och (de flesta) företag jag är mer eller mindre neutrala till. Och självklart kan jag ha förståelse för några enstaka felsteg. Vad jag däremot inte har förståelse för är när man sparkar sina kunder på pungen och kallar det för service. Jag respekterar inte att man fuckar upp så till den grad att det blir en sådan här ironi, för det krävs inte bara ett utan en rad misstag av – för mig som kund – episka proportioner. Och ni lyckas tveklöst – men frågan är hur stor merit det är.

Anledningen till att jag hellre flyger än tar tåget är inte enbart för att flyget är betydligt billigare. Det är för att jag hellre sätter mig i ett säte med ett företag som respekterar mig och behandlar mig, om inte perfekt, så åtminstone med en ödmjukhet. Det är för att jag inte gärna sitter i ett säte där företaget som kör inte vet hur man skickar ett SMS; eller att vinter kommer efter sommar; eller att man ska bemöta andra människor med respekt; eller helt enkelt uppfylla sina åtaganden. Grattis, SJ. Ni står för betydligt mer än 90% av alla mina ackumulerade negativa upplevelser med företag. Gratulationen har ni förtjänat, men knappast ett tack.

Å ena sidan är det kanske dumt att ge utrymme åt en, låt säga, förvirrad person men eftersom personen ifråga ännu bedriver sin oregistrerade affärsverksamhet är det fortfarande aktuellt. Ja, om jag tolkar kommentarerna rätt är det rentav en nylansering på gång – så det kan vara på sin plats att följa upp utvecklingen. Nu precis som förr är jag återhållsam med att publicera namn och skulle hellre återkoppla till en organisation, men – eftersom ingen organisation finns och personen ifråga själv önskar publicera sitt namn låter jag det passera. Som följer – mycket nöje.

Det är lungt! Jag står för vad jag gör! Anser inte jag gjort nått fel.

Skönt att höra, då hoppas jag vi är på god fot med varandra nu!

Mikael vill beskriva sig som en Ninja! Det kan vara en helt vanlig person som spanar på fienden, men aldrig sätter sin fot på slagfältet. Det finns ingenting som tyder på att det skulle varit skamligt. Att använda spionage, ”fula trick” och bedräglighet är något som alla krigsherrar gjort. Ninjutsu(忍術, jap. ”tekniker för att dölja”) är historiskt sett, en beteckning för vissa militära metoder i det medeltida Japan som framförallt, men inte enbart, handlade om att inhämta och hantera information. Här ingick strategi, spionage och rekognosering, men också överfall och bakhåll. Ninjutsu handlar om vissa strategiska tillvägagångssätt! Exempelvis hur man tar sig obemärkt in i hus och slott för att sedan skapa tumult och försvaga fiendens högkvarter inför ett större anfall, och förmedla budskap på slagfältet via sång (風歌倒語).

Jaha. Om du anser det vara bra företagande att använda, citat, “fula trick och bedräglighet”, kanske den första kommentaren blev mer logisk.

Artister bör bara använda YouTube i promotion syfte! Varför? När man placerar en musikvideo på YouTube idag: Kan “alla” använda konverteringsprogram  och på några minuter kan man ta ner hela musikvideon och spara den i vilket format man vill. Detta gynnar inte artisterna eller företag som Sportify. Ser man till Sportify´s affärsmodell, så kan man enbart lyssna på musiken där, – och vill man det spar man bara ner musiken i mp3 formatet och kan man lyssna på musiken i datorn, mobilen och bilen.

Jo, det är väl ungefär så som artister använder YouTube. Och ja, man kan “enbart” lyssna på musiken via Spotify hemma, i bilen, på jobbet, på gymmet, på resan, på balkongen, i garaget, på ICA etcetera. Knepigt och begränsande.

Och problemet är alltså att konsumenterna vill se musikvideos istället för att “bara” lyssna på musiken hemma, i bilen, på jobbet, på gymmet, på resan, på balkongen, i garaget, på ICA etcetera. Hmm. Undrar hur man löser det “problemet”?

Spotify´s betaltjänst har inte någon större framtid då man via YouTube helt gratis, kan se artisters musikvideos och lyssna på musiken.

Du har nog helt rätt. Spotify omsätter bara en ynka halv miljard och på sin höjd blir det några fåniga extra miljarder tack vare Facebook. Lika bra att lägga ner. Ni omsätter å andra sidan inte en enda (skattad) krona, så ni har enorm tillväxtpotential, helt klart.

Inom kort kommer artisterna kunna tjäna pengar på visningarna av sina musikvideos med. Vi har redan förbrett för en global Musikmässa för mobiltelefoner, Internet, Ipad och där kan man se artisternas musikvideos på TV´n.

Aha, så det är så ni tänker “lösa problemet” ovan. Ett smärre problem förstås är att ni säger er bygga allt i Flash för att skydda mot piratkopiering (ja, det funkar inte, men låt gå). Det medför ju ett litet, väldigt litet, problem vad gäller iPad, iPhone, iPod, merparten Android-mobiler eftersom de inte kan köra Flash. Och det faktum att ni försöker lösa ett problem som inte existerar. Men det löser ni säkert.

Så, om vi kikar in på er nya sajt för detta…

…så verkar det som att det finns ett par små buggar kvar att lösa. Några felstavningar, men det är sånt som händer – även om de kan bli lite komiska, som ovan. Artister som inte har något samarbete med er som råkar publiceras. Inga fungerande klickbara länkar eller bilder. Ja, inga musikvideos alls för den delen. Men det är väl bara detaljer.

Önskar er lycka till.

Steve Jobs är en av de mest fascinerande människor som har existerat. Killen byggde inte bara upp ett utan tre (fyra, beroende på hur man räknar) enorma företag. Ett av dem är rentav världens största, eller näst största, beroende på hur marknaden svänger. Han förändrade befintliga och skapade nya marknader både med Apple och Pixar. Utan Steve hade vi förmodligen ändå fått grafiska gränssnitt på datorer; CD-rom; USB; små och smidiga MP3-spelare; laglig och (för sin tid) billig nerladdningsbar musik; WiFi; smartphones med touchskärmar; tablets som inte suger och mycket mer. Men det hade förmodligen tagit mycket längre tid, och vi hade inte kunnat läst nyheten om hans död i veckan som gick på vare sig en iPhone eller Android utan honom. Oavsett om man älskar eller hatar Steve (det finns sannerligen skäl för det också) kan man aldrig bortse från honom.

Personligen upptäckte jag Apple, och för den delen Steve Jobs, bara för ett par år sedan. Jag är ingen livslång fanboy, och jag har inte heller blivit frälst (for lack of a better word) av vare sig Steve eller Apple. Jag är däremot en minimalist som älskar design och har spenderat en hel del tid med att studera buddhism (Tao Zen) och därtill är jag kapitalist och entreprenör through and through. Mycket av mina ideal, av det som jag tycker är bra och det jag tycker är vackert, hittade jag hos Apple och Steve – det var inget som de inplanterade utan något jag redan hade och kunde identifiera mig med.

Att jag ser en hel del intressanta aspekter med både Apple och Steve är därför kanske inte så förvånande, jag tror att det finns mycket där att lära sig, av både framgångar och motgångar. Faktum är att om man så avskyr Apple mer än allt annat så kan man hur som helst inte komma ifrån att de lyckas tjäna 2/3 av alla pengar i hela mobilindustrin med en enda mobil. Eller att de tillverkar den enskilt mest säljande datorn i USA just nu. Eller att de har världens största musikbutik. Kort sagt – entreprenörer bör kasta ett öga på Apple, för de gör bevisligen något väldigt rätt, i flera affärsområden.

Som en av en slump snubblade jag över Bloombergs cirka 45 minuter långa “dokumentär” över Steves Jobs, som slutfördes bara veckor innan han gick bort. Än mer spännande är att Bloomberg också gjort likadana dokumentärer över många andra färgstarka entreprenörer, som Jeff Bezos och Larry Ellison och Craig Newmark. Jag vill därför tipsa om den här samlingen guldkorn – de flesta är bara drygt 25 minuter långa, men de har rätt bra innehåll.

Se dem här. För inspiration, motivation, kunskap och lärdom. Och reflektion.

Det fins inget mer att säga som inte redan har sagts.

Först ut är Andreas och Jakob från Dreambuilders som vill göra en tjänst för tidsskillnad:

Vi vill skapa en tjänst där besökaren enkelt kan se vad klockan är runt om i världen. Det ska även framgå varför klockan är så mycket som den är (tidszoner, sommar-/vintertid). Slutligen ska det gå att välja två platser i världen och se tidsskillnaden mellan dessa.

Som framgår av kommentarerna finns det många sätt att kolla detta på redan nu. Vad dessa missar är användarvänligheten. För mig känns det naturligt att klumpiga tjänster och tjänster på engelska går bort, för det är sådana tjänster som Kalle Snickare 52 år eller Lisa Bloggare 14 år inte använder.

Därefter har vi Anders Granström som vill bygga en rätt kul tjänst för skribenter:

Writers.se ska bli den självklara platsen där skribenter kan visa upp sig för potentiella uppdragsgivare (bortse från nuvarande innehåll på hemsidan). Det ska vara gratis och skribenterna & uppdragsgivarna sköter allt själva.

Jag tänker mig att det här skulle kunna bli en riktigt bra tjänst, dels för de av oss som skriver s.k. content och dels för tidningar och bloggar. Behöver du en text om iPhone 6? In och boka, invänta leverans och betala. Kan ge lite mer transparens och framförallt smidighet för skribenter. Det är remarkabelt att det inte finns en (fungerande och bra) tjänst av detta slag redan.

När man väljer att posta en artikel så skriver man önskad text i en standardmässig, men stilren, så kallad WYSISYWYG-editor. Med andra ord, jag skriver detta med ren text men kan också göra utvalda avsnitt feta eller rentav kursiva för att ge emfas.

Den vane bloggaren bör inte ha några problem att komma igång med Pushas nya artikelfunktion. Däremot torde målgruppen inte vara just bloggare, för Pusha är (i vart fall i dagsläget) inte en traditionell bloggplattform. Fördelarna med att skriva artiklar på Pusha är att man når ut till en ny publik på en respekterad plattform med många besökare. Det är också på samma gång en nackdel, eftersom man (inte ännu) har lika mycket kontroll över “sitt Pusha” som man har över sin egen blogg.

Jag kan tänka mig att den största delen av mina läsare vid det här laget har ungefär samma fråga i huvudet. Och svaret är ja, man kan få do-follow länkar i dessa artiklar. Precis som med Pusha i övrigt så får man no-follow tills dess att en länk/artikel/video blir het och därefter blir länkarna do-follow. Det här ger förstås en hel del möjligheter.

Nu kan man med andra ord ladda upp en rolig video eller skriva en bra artikel och nå ut till en helt annan (bredare) målgrupp. Dessutom kan man, om man har tillräckligt bra innehåll, få både en och annan trevlig länk tillbaka till valfri sajt. Ett bra komplement till sin egen blogg eller sajt för organisationer som vill bygga relationer (eller för den delen SEO) eller ett kul verktyg för den som vill nå ut till flera. Personligen kommer jag nog experimentera lite med detta eftersom jag bloggar en del om teknik och dylikt på andra sajter. Kanske kommer jag publicera vissa inlägg direkt på Pusha; kanske delar jag upp längre inlägg mellan bloggarna och Pusha.

I mitt exempel ovan, som jag skrev för att testa tjänsten, tog det 8 pushar innan min artikel blev het.

Vad tycker Du om de nya Pusha-funktionerna, och vad kommer du använda det till?

Bästa CTR har jag på de sidor där jag har 2 annonser från AdSense med slumpmässig placering. Jag har provat 1, 2 och 3 annonser och med diverse placeringar. Många gav mig rådet på Twitter att sätta en enhet ovanför och en under texten. Resonemanget bakom detta är logiskt – när man har läst klart en infotext vill man gå vidare och då finns länkarna där. Tyvärr fungerar detta inte så bra för mig. Tvärtom gick CTR ner på ett bräde (med ett par undantag) från cirka 5% till 1% i genomsnitt efter att jag la om annonserna till fixerad topp-och-botten. Slumpmässig placering, däremot, har legat på ca 5-7% genomgående. Nu finns det ett par intressanta saker i det här – dels att slumpmässigt fungerar bra; dels undantagen då fixerad faktiskt fungerade bättre.

Vad gäller det första så är jag inget mattegeni men det ter sig rimligt att man medelst spridningen med randomisering alltid kommer “missa” och alltid kommer “träffa”. Det senare ter sig naturligt och bra men det är nog det tidigare man stör sig på – eftersom man inte kontrollerar när eller hur man “missar”. Jag kommer inte nöja mig med slumpmässig placering heller utan kommer försöka punkta in lite bättre och köra fler experiment. Hur som helst har jag i mitt tycke godkända resultat, nästan alltid, med randomisering.

Vad gäller det senare så, om jag jämför sidorna, är skillnaden textmängden. Mina minibloggar, där ett inlägg kanske är 300 ord eller däromkring, har en hög CTR med fixerad placering (ovan/under) men däremot lägre med randomiserad placering. De andra sajterna, merparten, har riktigt mycket innehåll och texter på 500 ord eller mer per sida, vilket Google verkar uppskatta (än så länge). Men jag antar att det här kan tolkas som att folk helt enkelt inte orkar läsa igenom all text, även om det gynnar mig i sökmotorerna med mer content. Och om de inte läser igenom allt och behåller fokus från toppen till botten blir det inte heller en logisk följd att de klickar på länkarna i botten. Istället klickar de på en länk mitt i texten för de känner sig “mätta”, vilket jag förstås inte har något emot.

Men det belyser också svårigheten mellan att göra en sajt som Google gillar och en som besökarna gillar. Tanken är ju ytterst inte att bygga en skara återkommande besökare utan just att slussa vidare till önskvärda destinationer, och det finns förstås sanning i (klyschan) att det som är bra för besökare är bra för Google. Men det är ingen absolut sanning, och en problematik med det är också att alla besökare är olika. Vissa tycker det är intressant med en produkts historia och läser ord för ord, länge och väl, medan andra bara klickar sig vidare för att de har ett tydligt mål.

Därmed ter det sig också som att den största utmaningen är att strukturera sidan på ett sådant sätt att den inbjuder till mer och framförallt avsedd läsning. Grundläggande struktur med rubriker, stycken et cetera har jag förstås redan på plats, men jag tror man kan lösa det bättre om man positionerar ut fler, mindre bilder och försöker förbättra logiken i upplägget. Vad förväntar sig läsaren efter detta stycke? När förväntar sig läsaren länkar? Vad undrar läsaren inför ett köp? Kort sagt lite förutseende och även lite “hålla handen”.

Jag har också laborerat med bakgrundsbilder i olika varianter, och i olika färgskalor, för att se om det gör någon skillnad. Och hittills har jag en indikation på att det påverkar, men inte signifikant. Jämför jag sidor med texturer eller färgglada bakgrunder så snittar de omkring 1% mer än sidor utan, vilket förstås inte säger så mycket. Min tanke med detta är att försöka förmedla en känsla av trygghet genom varma färger, som samtidigt inte drar uppmärksamheten från innehållet. Jag har använt mig av olika färger; olika texturer och olika styrka i färgerna. Hittills har det alltså inte gett särskilt mycket, men intressant nog så har det inte heller påverkat negativt. Content is, for lack of a better word, king!

Fördelarna är förstås att det blir en större blogg istället för flera små, och den uppenbara nackdelen är att fokus riskerar försvinna. Nu har jag hur som helst börjat 301:a över de gamla bloggarna till den nya adressen och fått in lite innehåll från de gamla. Min målsättning är att försöka uppdatera denna nya blogg mer regelbundet och med kortare inlägg.

Den nya bloggen fokuserar kort och gott på allt som är populärt och inne just nu, sådant som lättare kan bli viralt, vilket är lite av ett socialt experiment. I allt väsentligt blir det som en roligare spegel av vad jag bloggat om här tidigare. Med andra ord: appar, spel, teknik, humor och så vidare. I brist på bättre namn landade jag på Allt Om Inget, vilket var resultatet av en liten omröstning på Twitter. Min målsättning var att hitta något generiskt som kan handla om lite vad som helst. Givetvis monetiserar jag sidan men tanken är snarast att försöka dra en publik och bygga en “länkmagnet” som sedan kan sparka upp andra sidor. Det redaktionella formatet är ungefär detsamma som Feber använder, vilket jag gillar. Det blir mer personligt och mångsidigt än vad t.ex. en renodlad mobil-sajt blir.

Den som vill får gärna återkomma med kritik eller konstruktiva förslag. Designen är än så länge simpel och någon logga har jag inte kommit mig för att snickra till än. Men det kommer, det kommer, som Maggio sa.

Jag har provat med rena MFA-sidor, med minibloggar (som jag kallar MFB för att särskilja de två) och med några lite mer ambitiösa satsningar. En sak är klar, och som jag redan tidigare skrivit – det finns inga genvägar till att bli rik. Trots det renderar i princip alla mina sajter, och i vart fall samtliga nyckelordsdomäner, lite pengar varje dag. Min ambition med dessa sajter har varit att i första hand bygga ett nätverk av självförsörjande sajter som kan länka upp större satsningar, så det känns som att jag redan nu närmar mig det målet.

Ett större hinder är avsaknad av länkar och för lite tid för att hinna bygga vidare på alla dessa sajter (främst i form av content, och nej – jag vill inte köpa andras content) vilket innebär lite blandade resultat i SERP. De flesta av mina sajter, men inte alla, ligger åtminstone på första-sidan. Men att bygga vidare på nätverket och få ännu fler sajter på position 5, 10 eller 20 är inte lika givande som att landa ett fåtal på position 1 – vilket jag också har. Den största prioriteringen för kommande månader blir alltså ren SEO.

Som en följd kommer jag också konsolidera, alltså slå ihop, några små sajter inom relaterade nischer till en och samma. Poängen med det är att lansera en ny, bred sajt med mycket (bra) content redan från dag ett och sedan bygga vidare successivt. Tanken med denna nya sajt är att försöka bygga en populistisk blogg, som attraherar folk med roliga inlägg blandat med prylnyheter och lite annat. Tänk Feber. Problemet är duplicate content – och jag har inte riktigt listat ut hur jag ska göra. Jag vill ju gärna ha kvar de gamla sajterna eftersom de är inkomstbringande. Samtidigt vill jag inte behöva skriva om dussintals A4-sidor med innehåll eller mer, även om det lutar åt det hållet. Därmed vill jag allra helst äta kakan och behålla den samtidigt…

Jag ska fila lite på vilken lösning som blir bäst. Hur som helst är det läge för en mental förändring. Det är dags att fokusera inåt, istället för utåt. Arbeta hårt på SEO för bättre positioner; bygga på fler undersidor och mer content; maximera CTR och hitta fler annonsörer för bättre monetisering.

2011-09-13 08:30

This message is to inform you that the host server your Cloud Server is hosted on has become unresponsive as of 01:21 CDT (06:21 UTC) today, September 13, 2011. We are currently investigating the issue and will update you as soon as your Cloud Server is back online.

We sincerely apologize for any inconvenience this may have caused you. If you have any further questions, please contact a member of our support team by visiting us in live-chat or by calling 1.877.934.0407 or INTL +1.210.581.0407. Thank you for your support.

Notera klockslagen.

2011-09-13 08:39

This message is to inform you that the host server your Cloud Server is hosted on had become unresponsive as of 01:21 CDT (06:21 UTC) today, September 13, 2011. As a result we have rebooted the server and will continue to investigate the issue. If the problem arises again we will proceed with a hardware swap to maintain the integrity of your data. Your Cloud Server is currently online.

We sincerely apologize for any inconvenience this may have caused you. If you have any further questions, please contact a member of our support team by visiting us in live-chat or by calling 1.877.934.0407 or INTL +1.210.581.0407. Thank you for your support.

Och tydligen var det löst innan jag hann vakna. Det här är första gången på ett halvår som jag har haft nedtid hos RackSpace, och den informationen får jag direkt ner i inboxen. Ett fel har uppstått – vi beklagar – och nu är det löst. Så ska det vara!

Företagande handlar om dels mitt eget företag och dels diverse som är relaterat till företagande, såsom entreprenörskap och marknadsföring (SEM, SEO, varumärke etc). Jag kommer att skriva fler och kortare inlägg här och vara mer transparent med företagandet framöver.

Passion handlar om “allt det andra” – samhällskritik, filosofi, appar, osv. Namnet kanske låter lite missvisande, men hade jag inte haft en passion och drivkraft hade jag förstås inte skrivit om dessa saker – så: logiskt. Min målsättning är också att renodla den här kategorin genom att knoppa av några mindre, specialiserade bloggar på annan plats…

Produktivitet är ett av mina största intressen, och tyvärr något som kommit i skymundan här på bloggen. Going forward kommer det bli mitt största fokus här på bloggen och jag har ett dussin poster planerade på området.

Från och med idag är dessutom ALLA permalänkar ändrade för att göra det hela mer logiskt, vilket kan resultera i en del brutna länkar – men förhoppningsvis inte. De gamla länkarna bör peka rätt och som extra åtgärd kör jag ett 404-plugin som hjälper eventuella vilsna läsare att hitta rätt. Om du mot förmodan hittar något som inte funkar får du gärna lämna en kommentar här nedan.

Dessutom finns nu (sedan en tid tillbaka) hela blogginläggen i RSS-flödet, så den som så önskar kan läsa varenda ord på sin iPad, HTC Desire eller vad det nu än må vara.

Submitted on 2011/09/06 at 10:34 | In reply to Johan.
Livet är hårt för en del.
HÖGSTA DOMSTOLEN, Ansökan om prövningstillstånd i mål B 4485-05 Svea hovrätt.

Jag har lite svårt att tolka vad du menar här, men B 4485/05 avgjordes redan 2006-02-28 i Svea Hovrätt. Målet är redan prövat och resultatet är som framgår av mitt tidigare inlägg. För att förtydliga så ser det ut såhär:

Namnet har jag själv censurerat med hänsyn till din person, och hänvisningarna till den här domen (bland andra) återfinns på din egen blogg. Vi fortsätter, och nu – tyvärr – måste jag begränsa vad jag citerar eftersom det rör sig om tusentals ord. Denna kommentar godkänns dock med anledning av transparens gentemot mina citat och kommer att publiceras under det föregående inlägget.

Submitted on 2011/09/06 at 10:47 | In reply to Marcus Eklöf.

Grabbar ni missar att Borax Telecom AB stämde Skatteverket…

Utifall jag gjort mig skyldig till bokföringsbrott. Hade knappast konkursförvaltaren genomfört överlåtelsen. Konkursförvaltaren har heller inte lämnat någon anmälan om bokföringsbrott.

Du är dömd för bokföringsbrott och överlåtelsen skedde (om vi syftar på när du tog över bolaget) två år före konkursen, då konkursförvaltaren inte ens var med i bilden. Du får gärna återkomma med uppgifter på tvisten mellan Borax och Skatteverket om du vill att jag ska kommentera dessa.

…Skadeståndsmålet överklagades inom rätt tid till hovrätten, som anvisade överklagan och menade att likvidatorn företrädde bolaget. Jag ville ta ”time out” det passade utmärkt med avvisande av överklagandet i hovrätten.

Hovrätten har inte avvisat överklagan, utan tvärtom prövat det och domen framgår ovan.

…Jag tillträdde styrelsen 1999 och är ansvarig för bolaget tills likvidatorn tar över bolaget. Likvidatorn äger då sak, målen och får information om målen. Målen fick jag sköta skälv.

Jag förstår inte riktigt vad du menar med det senare, men vad gäller det tidigare så tillträdde du styrelsen 1998.

Varje affärshändelse finns i Stockholmstingsrätt och förvaras på ett betryggande inom landet.

Det är fullt möjligt, men några verifikationer eller bokföring över huvud taget kunde inte påvisas under rättegången – därav domen.

Det framkommer i hovrättsdomen att jag tillträdde bolagets styrelse 1998. Detta är felaktigt, det skedde när PRV genom bolagets registreringsintyg bekräftar, att jag satt i styrelsen och det skedde först under 1999. Bolagsstyrelse ändringar sker genom att PRV bekräftar detta genom registreringsintyg. Utan registreringsintyget kan man inte påvisa att man tecknar bolaget.

Nej, det är korrekt. Du registrerades 1998-10-22 vilket PRV har bekräftat. Att sitta i styrelsen behöver inte heller innebära en teckningsrätt, och om det gör det så omfattar det vanligtvis styrelsen som sådan, oavsett registreringsintyg.

…Det är den affärshändelse, som åtalet borde handlat om i tingsrätten och hovrätten och det är enligt min mening, möjligen här det kan skett ett bokföringsbrott. Det skedde en ekonomisk transaktion relaterat till en affärshändelse, enligt ett förlikningsavtal. Det borde även finnas ett utmätningsbeslut från Skatteverket med.

Skatteverket fattar inte utmätningsbeslut, det gör Kronofogdemyndigheten. I övrigt förstår jag inte riktigt vad du menar. Domen baseras på att ingen bokföring skett i bolaget under en period av över 2 räkenskapsår och inget annat.

Jag är entreprenör som fått indraget körkort av Skatteverket. Frågan är när jag får tillbaka mitt körkort? Jag har till synes inte kört för fort. Det finns ingen dom som vunnit laga kraft, som visar att jag skulle framfört mitt fordon/företag vårdslöst. Jag har inte tidigare blivit bötfälld för fortkörning, eftersom jag inte förekommer i belastningsregistret.

Det här har jag svårt att ta ställning till och jag förstår inte hur det är relevant, eller för den delen möjligt. Men jag beklagar att du blivit av med ditt körkort.

Det är omöjligt med min sk. Bokförings och Skattehistoria att som entreprenör/vd, starta & sätta, ett bolag på börsen i Sverige utifall inte hovrättsdomen ändras, så jag återfår mitt ursprungliga belastningsregister.

Nej, det är fullt möjligt. Du har belagts med näringsförbud; ett näringsförbud som bestämdes i tid till 3 kalenderår vilka nu har passerat. Jag kan glädjande meddela att det står dig fritt att bedriva näringsverksamhet igen!

Fastställa en rimlig ersättning för att jag förlorat mitt företag och inte heller kunnat verka och agera som företagare sedan 1999/2000. Min affärsverksamhet är värderad till över 20 miljarder, vilket syns i en kassaflödesvärdering som gjordes 2010

Det är förstås roligt att höra att du har fått en sådan hög värdering, men det lyfter ju också andra frågor. Vilken affärsverksamhet syftar du på, eftersom du själv skriver att du inte driver eller får driva bolag? Eftersom du inte bedriver någon lagenligt registrerad näringsverksamhet, var sker bokföring och redovisning?

Jag saknar juristutbildning ”Learning by doing” är en entreprenör och har väl som ombud! Riktat ett krav, som ledde till ELON Sveriges största Vitvaru kedja blev stämda på 45 miljoner i skadestånd av Karlstad tingsrätt. Vid den muntliga förberedelsen i Karlstad tingsrätt, redogjorde ELON´s advokat att hade jag varit advokat skulle jag, riskerat disciplinära åtgärder från advokatsamfundet.

Det är inget fel i att sakna juridisk utbildning, vilket de flesta (entreprenörer och andra) gör. Jag gör det dock inte. Jag tolkar denna passage som ett hot om rättsliga åtgärder; på annat vis har jag svårt att förstå relevansen eller innebörden.

Bifogar:
Mål B 1165-02, Stockholmstingsrätt
Mål B 4485-05, Svea hovrätt.

Nej, du bifogade inte några dokument. Men jag har redan B 1165/02 och B 4485/05, som du ser av bilden längst upp i detta inlägg.

Submitted on 2011/09/06 at 10:51 | In reply to Nikke Lindqvist.
Farväl mitt älskade Springtime – Hej du nya fantastiska jobb!
http://blissnation.com/2011/08/29/farval-mitt-alskade-springtime-hej-du-nya-fantastiska-jobb/

Jag vill precis som du, Mikael, gratulera Johan till sitt nya jobb. Håller med om att det är roligt och önskar Johan lycka till med dessa nya utmaningar!

Submitted on 2011/09/06 at 12:11 | In reply to Johan.
Namnet ” Mikael E. Widengren” Och YCDBSOYA.com är skyddat.

Ja och nej. Ditt personliga namn är inte skyddat, men jag har valt att inte publicera det eftersom jag inte på något vis vill bedriva en personkampanj mot dig. Det är “företaget” du representerar som jag skriver om och dess historik. Nu har du själv valt att publicera det i anslutning till dessa inlägg och givetvis godkänner jag det, om du så önskar. Vad gäller YCBDSOYA så är det, som framgår av mitt tidigare inlägg, namnskyddat i hela riket. Men inte av dig utan av bolaget med samma namn, som du inte har någon koppling till.

Det är inte tillåtet att efterfråga eller publicera något utan upphovsmannens tillstånd. Inte heller är det tillåtet att använda forum som redskap för sådan spridning. Att bryta mot upphovsrätten kan leda till att man döms till böter och/eller fängelse i max 2 år. Hur stora böter man får beror givetvis på hur grovt brottet varit, fast lagen säger att ”den som utnyttjar ett verk ska gälda ersättning utgörande skäligt vederlag för utnyttjandet”. Har brottet dessutom begåtts med avsikt eller med grov oaktsamhet så ska bötesbeloppet inte bara omfatta vederlaget för utnyttjandet, utan även omfatta ersättning för lidande eller annan skada.

Jag vet inte riktigt vad du menar med detta, men jag tar även detta som ett hot om rättsliga åtgärder. Problemet är dock delvis att det du försöker publicera i den här kommentaren är saxat från en annan webbsida, och delvis att jag inte har publicerat något av dina verk som faller in på beskrivningen. Med andra ord så varnar du mig för en lag som du själv bryter mot med din varning, vilket kanske är lite motsägelsefullt?

Det är inte tillåtet att sprida påhittade uppgifter om personer, företag eller organisationer i syfte att utsätta dessa för andras missaktning. Att avsiktligen förvränga eller uppdikta information i syfte att vilseleda är förbjudet. Har brottet dessutom begåtts med avsikt eller med grov oaktsamhet så ska bötesbeloppet inte bara omfatta vederlaget för utnyttjandet, utan även omfatta ersättning för lidande eller annan skada.

Tja, detta kan ju diskuterats vad gäller differensen mellan bolag och privatpersoner. Men några påhittade uppgifter; uppgifter som är förvrängda eller med syfte att vilseleda förekommer inte. All information jag publicerar härrör från de två offentliga domarna som du själv hänvisat till. Inget har lagts till och inget väsentligt har utelämnats.

Så vitt jag vet utredes detta förfullt idag, det underlättar att ni framträder med era namn. Det är lätt att spåra ursprungskällan med. Detta finns väl dokumenterat redan, så det hjälper inte om ni tar bort det ni skrivit. Jag har avtjänat mitt straff för flera år sedan, därigenom har jag betalat min skuld till samhället. Jag anser är helt oskyldig och dömd mot mitt nekande. Gjorde väl den finaste konkursen som finns, inga leverantörsskulder, inte heller förlorade några aktieägare pengar.

Jag kommer inte ta bort vad jag skrivit. Detta är dessutom en av få passager där jag håller med dig. Jag vill verkligen inte hänga ut dig för brott du redan har sonat för. Och om det är så att du önskar vidta rättsliga åtgärder så ser jag fram emot en prövning i allmän tingsrätt. Du anlitar en advokat; jag företräder mig själv – svårare än så är det inte. Däremot vill jag, åter igen, poängtera att jag aldrig nämnt ditt fullständiga namn. Jag har aldrig haft för avsikt att peka ut dig som person. Problemet är dock att du är en offentlig person och alla uppgifter om registrerade bolag som framgår på din webbsida är falska. Jag kan inte heller hänvisa till “YCDBSOYA” som företag – eftersom det finns ett sådant företag som du inte har något att göra med. Jag raderar med glädje alla referenser utan undantag till dig som person om du återkommer med ett organisationsnummer så jag kan byta ut ditt namn mot ett äkta bolagsnamn.

Submitted on 2011/09/06 at 10:55 | In reply to Nikke Lindqvist.
Johan är en 26-årig student och entrepenör, bosatt utanför Norrköping. Bloggar sällan, twittrar ofta, tänker mycket. Hyperaktiv. Insomnia. Minimalist. Apple-fanboy. Spotify-lover. Sambo.

Ni är inte ens i närheten av Sanningen bakom YCDBSOYA

Nej, det är vi förmodligen inte. Men ett eller två steg närmare.

Bakom sajten med samma namn står en person som i dag heter Mikael W. – ett namn som han bara burit i lite drygt ett år. Det här är en person som jag har följt med stor fascination under lång tid. Utmärkta inlägg om samma person återfinns hos Deeped, Nikke och Johan Hedberg. Personen och begreppet dyker upp i diverse spamkommentarer, suspekta bloggar och på Flashback, där Mikael med stort engagemang spenderar timme efter timme med att förklara sin egen storhet och förminska sina kontrahenter. Tämligen nyligen dök det upp en musikvideo som tar något slags pris i absurditet, där Mikael på sitt eget lilla, udda sätt ger uttryck för sitt (helt omotiverade) hat mot Johan. Om Mikael W. och YCDBSOYA kan du enklast läsa hos nyss nämnda profiler. Om du själv kikar in på sidan kommer det garanterat ta dig timmar innan du får klarhet i vad det är som Mikael W. egentligen sysslar med – för det vet han förmodligen inte ens själv.  Jag har inte heller för avsikt att driva en personkampanj mot Mikael i sig. Problemet är att det enda som är konstant med allt som Mikael publicerar är just hans eget namn (och även det har ju ändrats) varför jag endast kan hänvisa till Mikael, även om det uteslutande är “företagandet” jag syftar på.

Vad jag vill lyfta fram med det här inlägget, som ett svar-från-sidlinjen på Mikaels knasiga musikvideo, är några saker som inte framgått av de andra bloggarna. Min målsättning är att placera ännu ett inlägg i sökresultaten för att därigenom upplysa potentiella kunder om vad det är för “företag” de ger sig i kast med. Väl bekomme.

YCDBSOYA är inget företag. Alls. Det finns ett YCDBSOYA AB - med domänen .se - men Mikael W. har ingen koppling till det. Inget av de mer än 10 företagsnamn som framgår på YCDBSOYA - med domänen .com - existerar över huvud taget. YCDBSOYA är namnskyddat i hela riket – men inte av Mikael. Webbsidorna i Mikaels, eller det fiktiva svenska aktiebolagets, ägo är dock rakt i genom övergivna. De uppdateras av Mikael, men ingen affärsverksamhet bedrivs. Alls. Webbsidorna ägs därtill inte av något företag, utan är registrerade på Mikael som privatperson.

Mikael har emellertid provat på att driva företag tidigare. Det gick tyvärr inte så bra, och slutade med sex månaders fängelse för grov ekonomisk brottslighet. I en ironisk vändning fick Mikael i första instans en villkorlig dom och näringsförbud, men hovrätten ändrade domen till fängelsestraff efter att Mikael själv överklagat den ursprungliga domen. Bakgrunden var att Mikael helt enkelt inte bokfört. Alls. Ingen redovisning skedde och inget bokslut lämnades in sedan det att Mikael tog över bolaget, som han alltså inte själv startade. Bokföringen skedde dock problemfritt fram till dess att bolaget bytte ägare, varefter ingen bokföring har kunnat uppvisas för de 24 månader som bolaget tilläts löpa innan PRV stängde ner det.

Det ligger nära till hands att tro att det beror på att verksamheten var fiktiv redan då och att någon omsättning inte existerade. Att Mikael helt enkelt gjorde en nybörjarmiss och inte trodde att något fanns att bokföra. Så har Mikael också anfört till sitt försvar – delvis. Men så är inte fallet. Domstolen fann transaktioner på miljonbelopp såväl in som ut ur bolaget. Två webbplatser, värderade till 1,25 miljoner respektive 2 miljoner kronor, hade upptagits som tillgångar i bolaget. Det finns dessutom fakturor, också de avseende miljonbelopp, som däremot inte tagits upp. Summa summarum slutade äventyret år 2000 med att PRV begärde bolaget i konkurs. I konkursboet redovisades en brist på 856 294 kr.

Konkursförvaltaren fastställer att obeståndet uppkommer drygt ett år efter att Mikael tagit över bolaget. Vid tidpunkten tar en tidigare styrelseledamot ut  ut 2 158 750 kr efter att bolaget övertagits av Mikael. En tänkbar förklaring kan vara att Mikael köpte bolaget för dess egna medel (vilket är olagligt) men det går givetvis inte styrka. Det enda som vi vet med säkerhet är att en person blev två miljoner rikare och att bolaget blev två miljoner fattigare, en förlust som bolaget aldrig tog igen. Någon giltig anledning till uttaget går inte att finna.

Vad företaget heter verkar vara lite oklart redan för tio år sedan, så namnförvirringen med YCDBSOYA år 2011 är inte helt oväntad. Det dåvarande bolaget grundades under namnet Borax Telecom AB och kom senare att byta namn till Ekström Development AB. Men – i fakturorna anges istället namnet MLE Group AB, vilket alltså inte verkar stämma. Däremot anges under det felaktiga namnet likväl rätt organisationsnummer. Mikael ägnar sig också åt en del brevväxling med Skatteverket (som Mikael menar är skyldig honom inte mindre än 20 000 000 000 kr i ersättning – och ja, det är rätt antal nollor), och då förekommer ett helt annat namn i brevhuvudet - Affärsrådgivarna - vilket inte heller stämmer med registreringsuppgifterna.

Sammanfattningsvis är alltså YCDBSOYA (.com) inte ett företag. De tjänster som annonseras på webbsidan existerar inte. Bakom tjänsterna står minst en person som är dömd för ekonomisk brottslighet. De pengar som eventuella, naiva kunder betalar till YCDBSOYA kan således med stor säkerhet sägas gå upp i rök, även om jag nu inte tror att de har några kunder. Låt oss hoppas att det förblir så.

Mardrömmen har varit att drabbas av absurda böter, helt utan proportion till andra, och betydligt mer grova, brott. Detta trots att regeringen och riksdagen under införandet av Ipred-lagen, hävdade att man inte kommer lägga resurser på att jaga privatpersoner och ungdomar. Det här visade sig vara en lögn.

I allmänhetens ögon är det förståeligt att det känns konstigt eller rentav fel. Någon som fildelar kan tvingas betala miljoner medan den genomsnittlige våldtäktsmannen sällan eller aldrig betalar ens en tiondel av ett sådant skadestånd. Anledningen till detta är att i det första fallet så betalas ersättning för ekonomisk skada/förlust; i det senare (bl.a.) ideell ersättning. Den senare kan inte bedömas objektivt medan den första går att mäta eller i vart fall uppskatta. Om någon blir våldtagen kommer en miljon på banken säkert kännas bra; men det gör inte brottet ogjort. Det kan låta cyniskt, men då får man också ha i åtanke att man här inte räknar med ersättning för förlorad arbetstid, sjukvårdskostnad etc. Den ideella ersättningen – i dagligt tal kallat skadestånd – är, i vart fall i teorin, bara plåster på såren. Ett problem (för systemet) är också att brottslingar sällan har några miljoner undanstoppade och därmed i alla fall inte kan betala några enorma belopp.

Om även hovrätten friar 15-åringen betyder det att man i framtiden kan få problem att döma privatpersoner som fildelat för privat bruk.

Nja, det betyder att man i framtiden kan få problem att döma femtonåringar som fildelat för privat bruk i första hand. Det kan likställas, ja – men det beror på vad domstolen tagit hänsyn till. Om det är så att domstolen baserade sin dom på “femtonåringens ålder och utveckling” så är det inte gärna applicerbart på en person som är äldre och mer utvecklad, så att säga. På Twitter tipsades jag om att det var nämndemännen som åstadkom den friande domen i tingsrätten. Det kan betyda att resultatet blir diametralt motsatt i hovrätten – och hovrätten skapar praxis.

Det är en sak att gå efter personer som kommer över material från filmbolagen och som satt i system att tanka upp nya filmer på fildelningsnätverk, men att jaga 15-åriga skolelever som laddat ner 24 filmer känns inte helt okej.

Problemet är att ingen har jagat femtonåringen. Skolan anmälde femtonåringen. Vad ska polisen göra om inte utreda anmälan? Polisen har sin uppgift; åklagaren sin; domstolen sin – och lagstiftaren sin. Givetvis ska polisen ta varje anmälan på allvar så länge som det finns skäl att misstänka brott. Om det är lagen man invänder mot så är det lagstiftaren (riksdagen) som ska ändra den. När lagen ligger måste alla i nedstigande led fullfölja sina uppgifter – annars får hela rättsstaten problem.

De flesta tonåringar laddar ner upphovsrättsskyddat material, och det tycker jag är en väsentlig statistik. Man kan inte börja jaga en hel generation. Politikerna har sagt att så inte kommer ske, men åtalet mot den 15-årige pojken bekräftar att politikerna snackade skit.

Jo, man kan jaga en hel generation. Det är kanske omöjligt att lyckas men jag tycker det är ett konstigt (men ofta förekommande) argument. Om alla i samma generation slutar betala skatt, betyder det att vi helt enkelt ska sluta samla in skatt? Om alla i samma generation börjar stjäla bilar, ska vi då sluta utreda bilstölder? Det finns skillnader, och brister, i båda analogier, men argumentet – en hel generation – är exakt densamma.

Piratkopiering är inte stöld. Det är ett brott mot upphovsrätten, på samma nivå som att fotostatkopiera studiematerial. Fildelare som åtalas, görs det inte för stöld, eftersom man bara gjort en kopia, man har inte stulit originalet.

Piratkopiering är inte stöld – ett tillgreppsbrott – i juridisk mening. Det har nog aldrig heller hävdats, såvitt jag vet, precis som Tommy själv skriver. Frågan är om det är en “stöld” i vardagligt tal. Är det stöld om ett företags ekonomichef tar ut företagets pengar och lever loppan? Är det stöld om man lånar en bil och aldrig lämnar tillbaka den? Är det stöld om man smusslar undan några miljoner i bokföringen? Svaret är nej, juridiskt sett. Men i vardagligt tal så är det just det som gemene man kallar det för – stöld.

I fallet fildelning borde man se över lagarna. Ska intrång i upphovsrätten verkligen vara ett så pass allvarligt brott att det kan ge fängelse? 

Instämmer. Fängelse är inte ett lämpligt straff.

Det är knappast så att pojken, om han inte kunnat fildela, gått och köpt alla filmerna (jag tänker då närmast på skolelevers obefintliga ekonomi) så filmindustrin förlorade inga pengar. Däremot kanske hans filmintresse frodas, vilket framöver leder till många biobesök och inköp av exklusiva Bluray-boxar av favoritfilmerna. Vem vet?

Det är fullt möjligt att femtonåringen inte köpt några av dessa filmer. Kanske är det också så att han köper biobiljetter eller dyra boxar eller Bluray-versioner av filmerna. Kanske allt av det ovanstående. Det vet vi förstås inte.

Kanske är det så att femtonåringen på sikt skulle ha köpt alla ovanstående filmer, eller några av dem, istället för ingen. Kanske är det så att femtonåringen ansåg sig ha rätt att se filmer utan att betala för dem, istället för att spara pengar och vänta tills han kunde köpa dem. Kanske är det så att människor i allmänhet anser sig ha rätt till andras verk; som vore filmer och musik en livsnödvändighet som inte får förvägras. Eller så är det kanske helt enkelt så att folk konsumerar så pass mycket film och musik i dagsläget att det skulle vara omöjligt att betala ärligt för allt. Och kanske beror den höga konsumtionen på att man kan hitta allting gratis istället för att betala för sig.

Kanske skulle kassörskan på ICA tycka att det vore lite förvånande om jag betalade en femma för kaffet istället för 40 kr, eftersom jag anser att de sätter ett för högt pris.

Vem vet?

Åklagaren uttalar sig i samma artikel och påpekar att domen är “absurd” och att den ska överklagas. Jag har inte tagit del av domskälen – det brukar ta en stund innan de dyker upp i registren. Det jag skriver här får alltså tas med en nypa salt, för det baseras på vad den ovanstående och andra artiklar skrivit. Hur som helst finns det två frågor här som måste hållas separat. Dels huruvida domen med bakgrund av gällande rätt är korrekt, och dels huruvida resultatet är önskvärt.

Det tidigare är en förutsättning för en fungerande rättsstat. Det är i allmänhetens intresse att domstolen sköter sin uppgift. Det är också i allmänhetens intresse att lagstiftaren (riksdagen) sköter sin uppgift, men det är inte samma sak. Om vi håller oss till den tidigare aspekten – och ignorerar vad vi tycker eller inte tycker om lagarna kring fildelning – så finns det ett par intressanta saker vi kan tyda ur ovanstående sammanfattning.

För det första så har femtonåringen erkänt omständigheterna. För det andra så har domstolen funnit att det inte finns något uppsåt; det är alltså inte ett avsiktligt/aktivt brott. För det tredje har domstolen funnits att det inte finns någon oaktsamhet; det är alltså inte att oavsiktligt/passivt brott. Problemet med det här – och vad jag antar åklagaren inväder mot – är att den här ekvationen inte med enkelhet går ihop. Många tolkar det kanske, med viss rätt, såhär: brottet har skett, men ingen har begått det.

Förklaringen ligger förmodligen i gränslandet däremellan. En handling, som är olaglig, kan genomföras utan uppsåt, men avsiktligt alternativt oavsiktligt men utan att vara oaktsam. Det är inte alltför vanligt, delvis beroende på att vi presumeras kunna lagen. Man kan till exempel inte stjäla en bil och sedan skylla på att man inte visste att det var olagligt, trots att 99,9% av alla svenskar aldrig läst lagtexten om tillgrepp av motorfordon. Oaktsamhetsaspekten fångar in de brott som begåtts “av misstag”, där misstaget inte borde ha skett. Man kan till exempel inte elda upp sin bil och sedan bli förvånad över att elden sprider sig och skadar någon annans egendom. Det finns kanske inget uppsåt – men att elden har spridit sig indikerar ju i sig oaktsamhet. Den skulle ju aldrig ha spridit sig om inte personen som tände på startat elden, och inte heller om personen vidtagit säkerhetsåtgärder. Sådana faktorer bedöms objektivt, utifrån ett hypotetiskt resonemang – ung. “vad skulle en normal person ha gjort i samma situation?”.

Den intressanta frågeställning som skapas i just detta fall är alltså huruvida en femtonåring kan presumeras känna till just denna lag och hur fildelningsprogram fungerar, vilket domstolen förefaller tycka inte är fallet. Laddar man ner (notera; ner, inte upp) piratkopierade filmer tycker jag personligen att man har gått över en gräns som torde vara allmänt känd vid det här laget. En femtonåring måste veta lika väl som en fyrtioåring att en piratkopierad film är piratkopierad och det finns uppenbart ett uppsåt. Att man därutöver inte känner till att filmerna “seedas” och därmed laddas upp känns rimligt – men oväsentligt, eftersom den första handlingen är uppsåtligt. Den andra, ouppsåtliga och illegala handlingen skulle aldrig ha skett utan den första, uppsåtliga handlingen och därmed känns det som att den andra handlingen nästan med nödvändighet bara kan ske av oaktsamhet. Hade femtonåringen vidtagit aktsamhet hade det givetvis aldrig hänt. Men – en femtonåring bedöms inte efter exakt samma mall som en fyrtioåring, av naturliga skäl. Hänsyn tas till personens “ålder och utveckling”, och jag antar att det är här som domstolen gör sin avvägning.

Än så länge är det som jag skrev i inledningen helt oväsentligt – en tingsrätt skapar inte någon nämnvärd praxis i juridisk mening. Däremot gör hovrätten det, och jag tror att det här fallet kommer prövas vidare där. Det slutgiltiga svaret på frågan kan alltså dröja – i flera år. Den som lever får se.

Upplägget kan beskrivas som strukturerad ostruktur eller omvänt; i vilket fall är det seriöst och extremt produktivt men spontant och flexibelt. Utöver ett antal spikade punkter sammanställde vi en “grid” direkt efter ankomst där vi lyfte upp de punkter som vi ville diskutera. Ämnen som behandlades sträckte sig från sociala medier till affiliatenätverk till e-handel till AdWords – med andra ord, ett mycket brett spektrum. Före (i vissa fall under) och efter varje session vi körde så var det arbete för full rulle som gällde. För egen del satte jag kundjobb åt sidan och sysslade främst med egna små projekt, även om min målsättning med resan var kunskap snarare än produktivitet. Vad gäller de andra kan jag nog uttrycka det som så att skulle det funnits en ringklocka för antal skickade mail; registrerade domäner; uppdaterade webbplatser och antal försäljningar så skulle den förmodligen gått sönder av överbelastning.

Under en session presenterade också deltagarna sina egna projekt. Det vill säga alla utom Johannes som tar lite väl hårt på detta med passiv inkomst och helt enkelt vaknade först efter sessionen. Inte för att han på något vis skulle vara passiv – men han lyckades jobbade lite väl sent om nätterna. Trevlig kille som har imponerande mycket kunskap, särskilt för sin ålder, och trots kepsen. Kan klart rekommendera Johannes för dina eventuella SEO-behov, och vill du byta länkar är han också rätt person.

Benny (mannen, myten och legenden bakom Biljett.com) passade på att presentera sin sajt där han hjälper besökare hitta rätt matkasse. Ni vet, en sån där färdig kasse med mat som man beställer hem, enkelt och bekvämt? Mycket kul idé och roligt att någon provar bryta ny mark vad gäller nischer. Upptäckte först efteråt att Benny också står bakom “Holdinbloggen” som jag läst sedan länge – mycket bra läsning!

Seglare/bergsbestigare/VD/ekonom/Twitterälskare Jakob och den etiska domänhandlaren Andreas presenterade och samlade in feedback för Resebokningen - den sökmotor Du ska använda nästa gång du bokar en resa, givetvis. Resebokningen erbjuder besökare en sökmotor för att hitta billiga resor, såväl reguljära som charter, välskrivna reseguider (mycket fina om jag får säga det själv) och tips och råd från experter. Helt enkelt en klockren, seriös och påkostad affiliatesatsning som jag är övertygad om kommer att lyckas. De små bonustjänsterna – som t.ex. hjälper dig skapa enpacklista snabbt och enkelt – är också klockrena.

Anders Granström - känd från media - presenterade en kommande version av hans sajt Önskelista. Även denna sajt tycker jag är härligt nyskapande och det häftiga med den är just enkelheten i kombination med antalet funktioner. Jag kan inte berätta något om nästa version men låt säga såhär – gillar du den nuvarande kommer du älska den nya!

Jonny Elofsson från AdRecord diskuterade lite kring framtida funktioner och möjligheter för sitt affiliatenätverk. I det goda sällskapet av Internet-marknadsförare och affiliates gavs en del feedback och jag tror säkert att Jonny fick en hel del behållning av det. Jonny har nog mycket intressanta, smarta lösningar i pipeline och redan nu är AdRecord mitt favoritnätverk. Det ser ut att bli en grym höst och vinter, om man säger så.

Programmeringens välsignade son Billy presenterade en guide till hotell i Norrköping som projekt, men kanske mer intressant är att han smög upp en sida om ölprovning lite diskret i bakgrunden. Jag är säker på att båda sidor kommer bli en lönsam affär, men den senare är lite mer ovanlig och rätt rolig. En kul sak med Billy är att han tyckte att detta med bärbar dator gav för lite utmaning. Så inför EK11 sålde han helt sonika sin dator och tog med sig sin iPad. Nu har man ju ofta hört att iPad är en konsumtionsenhet och inte en produktionsenhet, men tro mig – Billy lyckades nog göra lika mycket som oss andra, om inte mer. Vad sägs om att ladda upp ett nära nog oändligt antal texter, redigera sidor, köpa domäner, skapa webbsidor från scratch och bygga länkar – från en enhet som inte ens har ett jävla filsystem!?

Personligen presenterade jag ett projekt som jag har benämnt som Fyndgatan här på bloggen tidigare. Som tidigare så väntar jag fortfarande på att kodaren ska färdigställa allt, men (som alltid) så verkar det dra ut på tiden. Jag kan dock redan nu säga att namnet på den färdiga produkten intekommer vara Fyndgatan. Delvis på grund av att namnet SEO-mässigt inte är helt optimalt; dels för att inte är alltför beskrivande. Men absolut främst för att det finns en snarlik webbsida med snarlikt upplägg som jag, helt omedvetet, nästan lyckats kopiera. Nu kan man förstås inte ta alltför mycket hänsyn till detta, men jag vill absolut inte framstå som en renommésnyltande copycat. Fyndgatan – alltså sajten som finns där nu – kommer dock leva vidare i någon form men själva projektet - som är mitt högsta prioriterade och största projekt – kommer att hamna på en annan, härlig adress. För ändamålet har jag plockat upp en riktigt bra kombo av SE och COM, men det namnet avslöjas först när projektet är klart för lansering.

Vi får återkomma om den saken.

Jag är ny som företagare, men inte som konsult, även om jag tidigare arbetat s.a.s. “uthyrd” och administrationen har skötts av andra. När jag för dryga halvåret sedan började ta emot kundjobb själv satte jag genast igång med att strukturera upp allt i en mappstruktur, lokalt och i molnet, och med ett flertal kalkylblad. Med det senare menar jag Calc-ark, som är OpenOffice-motsvarigheten till Excel-ark. Det här har fungerat hyfsat men ersätter, bevisligen, inte ett mer organiserat system för att hantera uppgifter som tillkommer eller försvinner.

Därför började jag kika lite på “Getting Things Done” (GTD) som är all the hype just nu. Personligen tyckte jag ganska direkt att detta verkade som ett smart sätt att organisera efter, men ganska snart insåg jag att det också var lite för komplicerat. GTD är nog enkelt när man väl kommit igång med det, och särskilt om man har bra verktyg (läs: dyra), men inlärningskurvan är hög – inte för att köra igång med det, utan för att bli effektiv med det. Efter att ha läst på i några timmar, laddat ner och konfigurerat en app så kände jag helt enkelt att det inte är för mig. GTD är helt enkelt lite overkill och som den minimalist jag är kändes upplägget snarare göra mig mer ineffektiv på grund av “information overload”. Nu säger jag inte att GTD är dåligt och andra kan säkert ha bättre upplevelser av det (det är ju trots allt superpopulärt) men det passade inte så bra för mina behov. Inte, i vart fall, om jag ska följa det till punkt och pricka i originalform.

Men det generella konceptet tilltalar mig. Kan något göras direkt – gör det direkt, schemalägg inte. Om något inte måste göras, lägg åt sidan till senare. Om något måste göras, prioritera och sortera. En app (som finns till i princip alla plattformer skulle jag tro) som är populär för “att göra”-listor, vid namn Wunderlist, laddades ner. Och här har jag precis det jag behöver. Upplägget är så pass enkelt att det nästan är för simpelt, men klarheten och designen tilltalar mig.

Att skapa nya uppgifter tar enstaka sekunder och de behöver inte skyfflas runt mellan olika mappar eller listor – placera rätt från början och ett klick för att markera att uppgiften är slutförd. En stor fördel är också att slutförda uppgifter också kan kommas åt, vilket är något jag saknat i andra appar. Där har man istället antingen raderat en uppgift (och då är den bokstavligt talat borta) eller så skyfflar man den vidare till en annan mapp för slutförda uppgifter. Ett enkelt “kryss, jag är klar” funkar bättre för mig. I 9 fall av 10 behöver jag inte komma åt tidigare uppgifter eftersom jag ändå har detaljerat faktureringsunderlag i kalkylbladen. Men om jag behöver det så finns det, och i alla andra fall så är det inte en extra, onödig mapp eller massor av listor som stör mig.

Så, vad har jag då tagit med mig från GTD? Tja, inte mycket, förutom själva liststrukturen. I Wunderlist kör jag med följande struktur:

Inbox
Next action
Projects
Someday/Maybe

Om jag skapar en ny uppgift så blir det oftast direkt i någon av de tre “speciallistorna” (eller mapparna om man så vill) men om jag har bråttom så får Inbox samla upp allt för senare sortering. Just detta med Inbox är något av dels styrkan och dels svagheten i GTD enligt min mening, och huruvida man arbetar på det viset påverkar hur effektiv man blir med GTD. Jag arbetar för det mesta inte på det vis som skapar de problem som GTD försöker lösa, ergo – för mig blir “Inbox” en metafor snarare än tillämpning.

Sådant som måste göras (kundjobb, egna saker som halkat efter eller är planerade) och då på specifika datum placerar jag i Next action. Här är alltså en att-göra lista i kronologisk ordning och Wunderlist påminner när något ska göras och om något blir missat. Allt i den här listan ska göras och det ska göras i den ordning det ligger i.

I Projects placerar jag sådant som är fortlöpande, exempelvis underhåll av affiliatesajter, där jag inte har något specifikt att göra men vet att de behöver tillsyn. Här samlas också mer långsiktiga utvecklingsgrejer som ska göras, men kanske inte just nu. Även här finns tidsbestämda uppgifter, men här är det snarare målsättningar än direkta deadlines.

I Someday/maybe placeras sådant som “vore kul, men bara om jag har tid”. Än så länge är den här relativt tom medan de andra listorna är välfyllda. Allt för generella saker som “lär mig PHP” är inte passande eftersom det är för brett och inte actionable på samma vis.

Så, allt som allt, så har jag tämligen enkelt strukturerat upp alla uppgifter, och efter en metod som inspirerats av men inte bestäms av GTD. Det är mycket enkelt, minimalistiskt och fungerar hittills perfekt för mig. Hur gör du? 

Några privatpersoner sålde piratkopior av L’Oreals produkter (alltså – förfalskningar) och några andra sålde demonstrationsexemplar. Ytterligare någon privatperson sålde exemplar som såldes i andra delar av världen, men inte av L’Oreal inom EU. L’Oreal slog till med stora släggan i England och stämde inte bara alla dessa privatpersoner utan dessutom eBay.

Mer exakt har ärendet tagit sig till “The High Court” som sedan begärt ett förhandsavgörande av EG-domstolen i enlighet med vad som gäller för europeisk rätt. Ett förhandsavgörande, enkelt sagt, är inget preliminärt på samma vis som att Samsung “tillfälligt” förbjuds att sälja vissa telefoner på grund av tvisten med Apple. Ett förhandsavgörande betyder i praktiken att den nationella domstolen, här “The High Court”, vänder sig till EU för att de saknar kompetens (eller behörighet, på sätt och vis) att avgöra ett visst ärende självständigt. Förhandsavgörandet gick till största delen till L’Oreals fördel, vilket nu alltså får effekt för bland annat eBay – och därmed också för mer eller mindre alla andra företag som är under samma omständigheter. Nåväl, nog om formalia. Det är som sagt en komplex dom (och då är jag ändå van att gräva runt i sådana här domar) och jag kommer inte redogöra för allt eller försöka generalisera och tolka slutsatserna. Här är några nyckelpunkter:

- Domstolen fastslår att en varumärkesinnehavare kan motsätta sig försäljning och reklam på “elektroniska marknadsplatser” för varor som inte tidigare har sålts inom unionen. Detta förutsätter också att det finns ett varumärke, vilket är lätt att missa här. Med andra ord, har man ett registrerat varumärke och produkter under det varumärket som säljs i t.ex. USA men inte i Europa har man alltså rätt att få inkräktande produkter bortplockade. Men det måste finnas båda delar, och det gäller bara “elektroniska marknadsplatser”.

- Domstolen fastslår att säljaren (användaren av marknadsplatsen) själv bär ansvaret för marknadsföring av produkterna ifråga och eventuella lagbrott. Det senare är ganska uppenbart men det första är mindre uppenbart – i vart fall för domstolen. Hur som helst betyder det alltså att det faktum att någon lägger upp en annons på min marknadsplats inte likställs med att marknadsplatsen marknadsför produkten. Det är bra, eftersom marknadsplatsen annars kan bryta mot marknadsföringsreglerna, om användarnas annonser bryter mot dessa regler. Men – givetvis finns det ett men – om marknadsplatsen “optimerar” eller “gör reklam för” annonserna på marknadsplatsen, då räknas både säljaren och marknadsplatsen som marknadsförare. Båda kan då träffas av marknadsföringsreglerna. Vad optimering betyder i sammanhanget, ja, det kan du gissa lika bra som jag. För gissning är exakt vad det handlar om.

Jag själv driver ju en “elektronisk marknadsplats” och kan alltså riskera bryta mot marknadsföringsreglerna genom att “optimera” mina användares annonser. Med andra ord, om jag “optimerar” en annons som bryter mot EU-rättsliga marknadsföringsregler, så är jag medskyldig. Vilket förstås är tråkigt (och förvirrande) om nu så är fallet. Mer intressant är utfallet för nyckelorden.

Domstolen fastslår nämligen också bland annat att varumärkesinnehavaren har rätt att förbjuda en elektronisk marknadsplats från att “göra reklam med hjälp av vissa sökord” som “gör det svårt för konsumenten att veta varifrån varan härrör”. Så, hur kommer det sig och vad menar domstolen med det?

Jo, eBay annonserar (i likhet med Tradera et al) givetvis bulkmässigt via AdWords, vilket i detta fall innebar att en produkt som dessa privatpersoner sålde syntes på Google. Mer exakt har L’Oreal ett varumärke och en produktserie som heter “Shu Uemura” (ja, ärligt!) samt varumärke och produktserie som heter “Matrix”. När man så söker på “Shue Uemura” respektive “Matrix hair” visas annonser från eBay med följande text:

Shu Uemura
Bra pris för Shu Uemura.
Köp på eBay och spara pengar!
www.ebay.co.uk

Här annonserade alltså eBay för ett varumärke som de inte äger. Problemet som L’Oreal formulerar är inte att någon säljer genuina L’Oreal-produkter utan just tvärtom. Med andra ord, klickar man på annonsen ovan får man fram, enligt stämningen ungefär 90 illegala kopior. Rent juridiskt sett betyder det alltså att eBay går från att vara passiv (användare skapar annons på eBay) till att vara aktiv (eBay marknadsför annonserna som användare skapat på eBay) och då träffas eBay av varumärkesskyddet.

För att citera domstolen (och jag beklagar att citatet är långt, men notera att jag bara citerar en enda mening):

Artikel 5.1 a i direktiv 89/104 och artikel 9.1 a i förordning nr 40/94 ska tolkas så, att en varumärkesinnehavare har rätt att förbjuda en näringsidkare som driver en elektronisk marknadsplats att, med hjälp av ett sökord som är identiskt med varumärket och som näringsidkaren valt ut i en söktjänst på internet, göra reklam för de varor som är försedda med nämnda varumärke och som erbjuds på nämnda marknadsplats, när reklamen inte möjliggör eller endast med svårighet möjliggör för en normalt informerad och skäligen uppmärksam internetanvändare att få reda på om de varor som avses i annonsen härrör från varumärkesinnehavaren eller från ett företag med ekonomiska band till varumärkesinnehavaren eller, tvärtom, från tredje man.

Märk väl att det inte står ett enda ord här om piratkopior, förfalskningar eller något annat. Detta betyder att en varumärkesinnehavare alltså i allmänhet har rätt att förbjuda andra att göra reklam för vissa “sökord” som innehåller varumärket under ovan givna omständigheter. Dessa omständigheter behöver dock inte involvera något som är olagligt per se – om man utgår ifrån det ovanstående så torde det räcka med att annonsen är otydligt formulerad. Vad som är mer intressant är att det som rättighetsinnehavaren kan förbjuda är “göra reklam…med hjälp av ett sökord”. Det här begränsas alltså inte nödvändigtvis till AdWords, även om det är AdWords som de syftar på, varför även individuella webbsidor rent teoretiskt skulle kunna träffas av förbudet. I så fall givetvis bara om de möter de övriga kraven som framgår ovan – men var drar man den gränsen?

Senaste månaderna har jag dock märkt att inställningen till Binero - som var fenomenalt bra vid den tidpunkten jag blev kund där, för många år sedan – har förändrats. Ett flertal personer  jag träffat i verkliga livet såväl som i det “overkliga” – sociala nätverk som Twitter, Facebook och IM som Skype och MSN – har nästan unisont haft en negativ bild av Binero sista tiden. Vi talar någonstans omkring 20 kunder om jag räknar lite kvickt, och lågt. För det mesta är dock detaljerna knapphändiga och jag är nyfiken på vad detta beror på.

Faktum är att min kundrelation till Binero är den näst längsta jag haft till något företag, slagen i tid bara av min relation till min mobiloperatör. Men jag antar att de brister som finns även kommer att drabba mig om de inte åtgärdas, och därför tänkte jag bjuda in till en – i kommentarerna – öppen och saklig debatt om det hela. Det känns viktigt för mig också ur ett förtroendeperspektiv eftersom jag i dagsläget rekommenderar Binero och därtill marknadsför deras webbhotell på ett flertal webbplatser. Jag efterfrågar alltså konstruktiv kritik och ser fram emot att få veta hur din upplevelse med Binero är, eller kanske, har varit.

Är du nöjd med Binero? Om ja – varför? Om nej – varför inte? Vad kan bli bättre? Hur?

För det första så rör det sig om en grupptalan, ett fenomen som ännu är mycket ovanligt i Sverige. Möjligheten har över huvud taget bara funnits i dryga åtta år och knappt ens rättsväsendet själva har koll på “vad” det egentligen är. I USA är det sedan länge vanligt med grupptalan, och då är det inte sällan giriga advokater som initierar den. För det mesta samlar någon advokatbyrå in klagande och stämmer sedan (gemensamt, s.a.s.) en motpart. På detta vis har konsumenter stämt i princip alla större bolag, från Apple till Marlboro. I Sverige finns inte samma incitament eftersom möjligheterna till ideell ersättning är nära nog obefintliga jämfört med i USA. Några advokatbyråer tar alltså sällan på sig att föra korståg mot de större företagen, utan det är upp till deltagarna i grupptalan att samordnas. Det är här vi kommer in på den andra detaljen som är värd att notera här.

Småföretagare har gått ihop i en ideell förening, som sedan för talan mot Yellow Register. Det är alltså en sammanslutning av “offer” (om man så vill) som organiserat sig och medelst små medlemsavgifter samlat ihop medel för att kunna driva ärendet i domstol. Förmodligen inte små medel heller eftersom föreningens kostnader i detta fall landade på 607 000 kr varav 587 000 kr är kostnaden för ombuden (advokaterna). På något vis har ett gäng företagare tillsammans satt ned foten och bestämt sig för att nog får vara nog. Det som är särskilt intressant med just detta är att dessa företagare inte gjort det för att få någon ekonomisk ersättning. De har gjort det för att förhindra Yellow Register att “drabba” andra företagare, primärt. Möjligen också för nöjet av sätta en känga i baken för gammal ost. Hur som helst är det ett enastående bevis på styrkan som entreprenörer – småföretagare – har när de arbetar tillsammans, och hur altruistiskt de kan agera. Kapitalism och moral – a love story?

För Yellow Register så står man nu inför att sluta marknadsföra sina produkter felaktigt eller att betala böter á 1 000 000 kr. Bevismaterialet mot Yellow Register var tydligen ganska omfattande och deras Kalle Anka-metoder var väl dokumenterade. Trots det kan man tycka att Yellow Registerborde kunna försvara sig rätt bra genom att hänvisa till egna policies, skylla på individuella säljare (oaktat principalansvar) eller presentera annan dokumentation eller motbevis. Ett “bevis” i juridisk mening är ju inte ett “fakta” utan snarare ett “styrkande”. För varje deltagare i “gruppen” borde Yellow Register ha tillgång till egna anteckningar, finstilta avtalsvillkor, inspelade samtal och så vidare. Att använda tveksamma marknadsföringsmetoder torde rimligen också betyda att man på Yellow Register borde kunnat förutse, och därmed förbereda sig medelst nyss nämnda bevismaterial för, en strid, eller hur?

Men nej. Yellow Register presenterar inget sådant bevismaterial. Yellow Register går inte med på förlikning (för att undvika rättegången) utan kör på i vad som i efterhand liknar ett “chicken race”. Istället för att sluta använda tveksamma metoder laddar man upp inför en fight i domstolen, och drar på sig enorma kostnader. Men – väl i domstolen förklarar de helt sonika för domstolen att en dom mot Yellow Register “…inte kommer att förändra hur Yellow Register arbetar“. Vid detta tillfälle har alltså kostnaderna redan överstigit en halv miljon kronor och eventuella böter kommer landa på ytterligare en miljon kronor. Men Yellow Register lägger sig. Småföretagarna vinner inte efter någon komplicerad, långdragen strid – de vinner för att Yellow Register meddelar domstolen att det inte är ekonomiskt för dem att föra processen vidare.

Alltså samma process som de kunnat undvika, och genom att medvetet köra på för fullt mot samma process har de alltså helt utan anledning dragit på sig såväl en fällande dom; som vite; och en halv miljon i ersättningskrav. Nu kan man förstås tycka att Yellow Register är ett gäng pajsare men bara för att man använder oseriösa metoder behöver man givetvis inte vara dum. Men läser man så domskälen kan man också notera att det förekommer en del konstiga uttalanden – som det ovan – och en hel del konstiga formuleringar. Man får nästan intrycket av att advokaten inte bryr sig, vilket förstås är konstigt med tanke på dennes säkerligen generösa lön.

Det hela är synnerligen absurt, och Yellow Register visar nästan upp ett självdestruktivt beteende. De hade kunnat undvika processen helt. De hade kunnat försvara sig och kanske vunnit. De hade dessutom, vilket ter sig mest uppenbart, kunnat låta bli att trotsa domstolen med korkade uttalanden. Tankarna går till en arg fotbollsspelare som redan innan domaren delat ut ett gult kort förklarar för domaren att han minsann inte tänker lämna planen om han får ett gult kort. Min gissning är att det hela från Yellow Registers sida var en enda stor bluff, vilket är typiskt för sådana här företag. De håller upp en stenhård front utåt och hotar med stämningar och rättsliga medel, och lovar att komma med stora släggan ifall någon sätter sig upp mot dem – givetvis helt lagligt. Men om någon faktiskt vågar stå upp för sin rätt, och de tvingas stå till svars, så vänder de sig om och springer för allt vad benen bär. Yellow Register gör skäl för sitt namn.

Allt som allt, hur som helst, en seger för småföretagarna. Av småföretagare.

För några dagar sedan kom ett pressmeddelande från Copyswede om att en ny avgift kommer läggas på USB-minnen. Det är en förlängning av den privatkopieringsersättning (som lika gärna skulle kunna heta piratkopieringsersättning, för det är lite poängen) som framgår av Upphovsrättslagens andra kapitel 26 §. Tanken med avgiften är att ersätta rättighetsinnehavarna för det innehåll som kopieras till dessa lagringsmedia. Faktum är att Du redan betalar för detta när du köper en CD eller DVD (tom, det vill säga) med hyfsat små belopp. Eftersom folk inte längre använder CD/DVD-mediet i samma utsträckning får Copyswede följdaktligen in mindre pengar, ergo – dags att utöka!

Så fungerar det (inte)

Rent praktiskt så tar Copyswede ut en avgift per sålt lagringsmedia inom vissa kategorier. Rättigheten att göra detta har CS fått av lagstiftaren, vilket betyder att det är ett relativt självreglerat område. Lagstiftaren sätter alltså upp själva ringen och inne i ringen får aktörerna boxa med varandra bäst de vill. På så vis påminner det om det arbetsrättsliga området som är ett i Sverige klassiskt självreglerat område. Lagstiftaren sätter reglerna och gränserna, och så länge aktörerna håller sig på territoriet så får de själv lösa sina problem.

I praktiken betyder det att CS och “branschen” ska förhandla, vilket de även gjort nu. Problemet är att de inte lyckades komma överens om något. De som säljer USB-minnen vill inte gärna lägga på en extra avgift och behöva redovisa detta, och inte heller en hög avgift. CS å sin sida “förhandlar” genom att säga ungefär “vi vill ha X kr på minnen som kan lagra Y GB, punkt”. Givetvis inte ett gynnsammt förhandlingsläge. Så, vad händer?

Jo, förhandlingarna kommer absolut ingenstans. Och då kan man ju tycka att processen stannar upp eller åtminstone fördröjs eller på annat vis säkerställs till åtminstone konsumentens fördel. Men nej. Eftersom förhandlingarna inte lyckas vinner nämligen Copyswede på walk-over. Och nu införs exakt det som de har “förhandlat” om - en ny avgift på USB-minnen och externa hårddiskar. Avgiften? 80 kr – per extern hårddisk över 4 GB. 1 kr per GB för USB-minnen över 4 GB. Med andra ord, ett USB-minne på 32 GB som kostar 200 kr idag kommer efter 2011/09/01 att kosta 232 kr.

Ett haveri på alla plan

Det finns så många ställen att kritisera detta förfarande på så att det är svårt att veta var man ska börja. Givetvis är det inte kostnaden i sig som jag invänder mot. Om det finns ett legitimt skäl att debitera så är avgiften enligt min mening hyfsat lagom. Inte överdrivet hög, med andra ord. Men säljer ett företag 10 000 USB-minnen enligt ovan exemplifierade prissättning landar alltså 320 000 kr hos Copyswede utan vidare. Det rör sig alltså på branschnivå om en hel del pengar. Några exempel på varför jag tycker detta är ett haveri.

- Ersättningen grundas på en hypotetisk uppfattning om vad folk använder USB-minnet till. Jag betalar alltså en avgift för “privatkopiering” för lyxen att få lagra en kopia av min bokföring på ett eget, separat USB-minne. På ett annat betalar jag exakt samma avgift för att få lagra en back-up på mitt arbete såsom mina egna producerade dokument och bilder. Någon ska alltså tjäna upphovsrättspengar (i praktiken) på sin sommarplåga för att jag lagrar några Word-dokument på ett USB-minne, och aldrig hört talas om nyss nämnda artist. Fint.

- Möjligheten att vinna en förhandling på vad vi enklast kan kalla för “walk-over” är inget problem i sig. Men det är ett problem när en sådan walk-over leder till att omedelbara skyldigheter får mer eller mindre samma kraft som lag. I detta fall gäller dessa nya regler med kraft av gamla lagar och ska alltså följas på samma sätt. I praktiken, lekmannamässigt, kan man alltså se det som att Copyswede precis själva stiftat en egen liten lag somalla nu måste följa. (Givetvis kan lagstiftaren när som helst gå in och detaljreglera området, eller så kan domstol förklara det ogiltigt, men tills dess gäller ju dessa regler likväl)

- Att debitera för en extern hårddisk verkar ju rimligt om man debiterar för USB-minnen. Lagring via USB som lagring via USB, förstås. Men varför skulle man lagra något som helst data på en (vanligtvis mindre) extern hårddisk istället för en (vanligtvis större) intern hårddisk? I mitt fall är min interna hårddisk mer än 20 ggr större än min externa. Nu menar jag inte att man borde belägga interna hårddiskar med avgifter – absolut inte – men resonemanget känns tämligen 1950-tal. Om jag nu har flera interna hårddiskar, exempelvis, så faller jag utanför ramen för lagrummet. Jag kan då med andra ord göra en miljon kopior utan att betala denna ersättning. Rimligen är det också på interna hårddiskar som de flesta lagrar sina “privata kopior”. Majoriteten av befolkningen äger inte externa hårddiskar, men nära nog alla har en (eller flera) interna hårddiskar. Så, en extern hårddisk kostar, men flera interna är helt OK, likväl som flera kopior på samma interna hårddisk, som jag tolkar det. Konsekvens?

- Hur kommer man på dessa summor, och varför? 1 krona per GB på ett USB-minne fungerar kanske just nu, men vad händer om ett par år när vi har något hundratal GB per minne och priserna sjunker jämte Moores lag? Priserna i dessa regler förändras nämligen inte på något vis av sig själv. Det följer inte branschens utveckling. Och, återigen inte konsekvent, så kostar alltså ett USB-minne på 10 GB numera 10 kr extra. En extern hårddisk på 10 GB kostar 80 kr extra. Så, vad gäller USB-minnen så är det passande att ta ut en proportionerlig avgift där man kommit fram till att en krona per gig ersätter upphovsrättsinnehavarna. Innehållet, kan vi säga, är alltså värt något slags genomsnitt omkring 1 kr per gig. Men inte om man flyttar innehållet till en extern hårddisk. Då är det värt 80 kr per hårddisk, oavsett. Alltså blir samma innehåll plötsligt värt många gånger mer på en liten, extern hårddisk och många gånger mindre på en stor, extern hårddisk. Konsekvens?

Copyswede tar begreppet “passiv inkomst” till nya, absurda höjder.

Jag har försökt tänka igenom kategorierna riktigt bra, men inget av det ovanstående har jag haft någon tanke på tidigare. Mitt fokus ligger på fysiska produkter. Men det är ju kul att folk hittar nya, kreativa sätt att använda sajten på så jag utökar hela tiden kategoristrukturen och nu har jag en dedikerad sektion för såväl hushållstjänster som – just det – domännamn. Det är helt gratis att annonsera och det är ett mycket enkelt förfarande, så om du har lust att sälja en domän är det bara du lägger upp den där.

Givetvis har jag en blygsam trafik (jag har inte kikat på de senaste siffrorna, men vi har nog inte kommit över 1 000 unika per månad än) så chansen att du kommer få den såld är förstås inte lika stor som om du vänder dig till något specialiserat communty såsom WN. Å andra sidan är väl mer exponering alltid bra, förfarandet är enkelt och du behåller 100% av köpsumman. Du kan dessutom direktlänka till dina annonser (samtliga dina annonser på en resultatsida) från din blogg om du planerar att sälja flera domäner fortlöpande.

Så, om du vill placera dina domäner någonstans (eller spara in de som redan finns) är du mer än välkommen att kika här!

I ett tankeväckande inlägg som skapat en intressant efterföljande diskussion beskriver Andreas problemen med MFA på lång sikt. Hans definition av MFA kan förstås variera från min, men den underliggande tanken är densamma. Andreas beskriver bland annat svagheter med denna modell, såsom att vara helt eller till största delen beroende av Google, och kontrasterar detta mot att “äga kunden” genom exempelvis e-postlistor. Kritiken är helt korrekt och jag håller med helt och hållet. Däremot anför jag en del aspekter mot detta i kommentarerna till samma inlägg. Min huvudsakliga poäng är dels att riskerna, svårigheterna och svagheterna med denna modell har varit mer eller mindre konstanta genom åren. Google blir allt smartare, men det blir också marknadsförarna – och tyvärr (?) också konkurrenterna. SEO har blivit ett vedertaget begrepp och det är helt enkelt inte lika lätt nu som tidigare att jobba slentrianmässigt med MFA-sidor.

Jag tror även fortsatt att MFA-sidor och modellen med passiv inkomst kommer att fortsätta fungera, i vart fall på smala nyckelord. Däremot tror jag att det kommer krävas mer aktivitet på sikt än vad det gjort tidigare. Risken är därmed att ROI faller totalt, i vart fall för totala nybörjare (som mig själv) som saknar hundratals sajter i olika nätverk som kan ge tyngd åt nya satsningar via såväl länkar som trafik. Det finns dessutom ett slags moment 22 i att ersättningarna ökar i takt med konkurrensen, vilket betyder att konkurrensen ökar i takt med ersättningarna. Jag rankar väldigt högt på några “bra”, smala nyckelord men konkurrensen är låg och CPC ger inte många kronor. Anledningen till att jag rankar högt är främst just avsaknaden av konkurrens – vilket jag givetvis har, men det rör sig inte om folk som kan SEO #likeaboss som många PPC/affiliatemarknadsförare. De enkla pengarna är därför små, och sannolikheten att nå framgång och tjäna större pengar på hårt utsatta nyckelord är liten. Det går, självklart, men det vore som om en fjäderviktare skulle gå en match med Tyson – mycket blod, svett och tårar.

Risken är stor att ROI går i botten där också på grund av det högre arbetet. Om man så sitter på förstaplatsen på “webbhotell” ett år kanske det inte tjänar in pengar motsvarande att ta sig till förstaplatsen – och man riskerar alltid att falla ner igen. Av dessa, och många andra anledningar, har jag redan börjat tänka annorlunda. Givetvis har jag som jag redan skrivit större projekt på gång, men även där kan framgångarna ligga långt fram i tiden och jag slutar inte med MFA bara för den skull. Tvärtom – de ska ju generera passiv inkomst, det är hela tanken. Så, hur har jag gjort annorlunda då?

Jo, istället för att göra MFA-sidor enligt modellen jag beskrivit ovan så har jag istället börjat göra minibloggar (MFB?) med samma avsikt. Bloggar vars enda syfte är att tjäna pengar passivt, och som alltså medvetet inte är byggda för att  ha en stor följarskara eller uppdateras dagligen. Mina MFA-sajter hade i början av sommaren 3 – 5 statiska undersidor, 500 ord eller mer per sida, och ett par bilder per sajt. Optimering on-page och off-page. För några veckor sen byggde jag om dessa till bloggar med hjälp av WordPress, Genesis Framework och några (olika) gratis child-themes. Med hjälp av diverse pluggar som WP Seo (Yoast) och SEO Friendly Images (sätter bra ALT och Title på dina bilder automatiskt) behöver man inte göra särskilt mycket optimering per inlägg manuellt. Domännamnet behöver inte heller låta bloggigt – “bildäck.se” fungerar lika väl som “bilbloggen”. Nästan ingen trafik kommer via type-in dessa dagar oavsett. Hellre en nyckelordsdomän än en generisk domän – men mer om det nedan. Så, om vi spinner vidare på bilexemplet, hur jämför det sig med en MFA (enligt min ovanstående definition) på samma tema?

- MFA har statiska sidor och sällan färsk content. Uppdaterar du din MFB någon gång i månaden får du både-och. Det behöver inte heller kräva alltför mycket arbete. Skriver du om bilar kanske du ser en nyhet i någon tidning du läser eller sajt du följer och skriver helt enkelt om samma sak. Du får alltså både färskt innehåll, och innehåll som växer i “pålitlighet” i arkiven. Att kombinationen äldre/nytt fungerar tycker jag mig se tydligt på bland annat en av mina affiliatessajter. Domänen har funnits i mer än 4 år men innehållet har varit nästan tomt. Domänen dök heller inte upp på några sökningar (alls såvitt jag vet) i de första 50. Domänen har alltså blivit pålitlig med tiden, trots att innehållet bara varit 1 sida, och har puttrat på trots noll besökare med en halvhög PR. Men relevant var den inte enligt Google för sökningar. Tämligen omgående efter att det kommit in 5 – 10 inlägg på denna domän fanns den med i topp 50. Därefter topp 20 inom några veckor. Nu, första sidan.

- Några ord om domänen. På mina MFB har jag nyckelordsdomäner. Namnet (titeln) är dock annorlunda. Det  har inte påverkat mina sökresultat negativt. Tvärtom rankar jag betydligt högre på titeln än på nyckelorden i domänen – vilket kan låta galet med tanke på den vedertagna kunskapen om nyckelordsdomäner. Jag har dock experimenterat en hel del och sett att det, i vart fall för mina nischer, är så att jag rankar lika bra på nyckelorden i domänen även om titeln är annorlunda. Detta stämmer också med extrem klarhet när jag jämför olika synonymer och ordformer. Poängen med det är att man med en bra sajt och ett bra namn och gedigen optimering kan ranka bra även utan det absolut bästa domännamnet. Jag vet inte om jag vågar rekommendera att skilja på titel och nyckelorden i domänen men för mig har det fungerat bra bortom tvivel.

- MFA har inte sällan enstaka sidor som optimeras på enskilda nyckelord. Exempelvis kanske en MFA på temat “bildäck.se” har en undersida för Michelin och en annan för Volvo. Med en MFB kan du slå dubbelt genom strukturen med kategorier och taggar. Du kan dessutom posta inlägg till flera kategorier och så länge det är i rimliga mängder – med rätt inställningar eller plugg – så blir det inte duplicate content heller.

- MFA i dess klassiska bemärkelse har bara AdSense-länkar. Problemet med AdSense är att det ofta saknas relevanta annonser i smala nischer. MFA av affiliate-typ har istället relevanta annonser den vägen, och bloggare brukar undvika AdSense för att maximera klicken på affiliate-annonser. Eller rentav bara för att det lätt ser grötigt ut och, ja, billigt. Med hjälp av plattformar som WordPress och verktyg som Ad Injection kan du slå åt båda hållen med en MFB. Sitewide i sidebar kan du köra en stor, grafisk affiliate-annons som syns på “framsidan” och tar fokus i alla nyare inlägg. När ett inlägg passerat sitt bäst-före datum (i mitt fall ca 1 vecka) implementerar Ad Injection automatiskt AdSense-annonser i inläggen. På detta vis slipper regelbundna läsare och de som landar på framsidan det grötiga och får ett bättre intryck av bloggen. Avsaknaden av AdSense tror jag också gör att folk delar mer och är mer benägna att länka till just det inlägget, jämfört med om man har en eller tre AdSense-annonser i inlägget.

- Inläggen som görs kan vara väldigt specifika, och får ändå styrka av kategoristrukturen. Poängen med det är att få trafik á la long tail. Du kanske inte ligger etta på “bildäck.se” men däremot kanske du kan ligga ett på ett visst märke av bildäck? Just detta fungerar utmärkt för mig, genom att ha rätt fokus när jag skriver så får jag faktisk merparten av min trafik på detta vis. Låt säga att jag skriver om biltillbehör, och ett sådant heter “Sittringen Snorky”. En genomsnittlig månad får jag uppåt 50 klick via Google på just det individuella sökordet från folk som i vanliga fall inte skulle snubbla in på frasen “biltillbehör”. Det här ger mig lite trafik per inlägg, men desto fler inlägg desto mer trafik. Inte sällan kan man vara mer eller mindre ensam på specifika (väldigt smala) nyckelord. Exempelvis kan en MFB om program till Mac väldigt enkelt toppa resultaten om man har ett inlägg om någon mer udda app. Få sökningar görs, men multiplicera det med hundra inlägg och du har likväl hyfsat med trafik.

- Genom kategoristrukturen kan man fånga in ändå fler orden även med ett brett fokus. “TillBilen.se” med kategorierna “Bildäck” och “Rattmuffar” kommer ranka på alla tre sökorden, plus innehåll. Kategorisidorna kan också göras unika och attraktiva med rätt pluggar. Får man sedan in bra, specifika inlägg i de kategorierna – exempelvis rattmuffen “Snorky” – så rankar man förstås också där. Således jag kan få in dels de som söker “bildäck till bilen” och “snorky till bilen” och “rattmuff snorky”, bara för att nämna några. Kritiken mot kategorier har varit frekvent förekommande den med, och jag håller inte med – alls. What so ever. Jag har exakt motsatta resultat. Det jag däremot ser till att undvika är “författararkiv” och “tidsbaserade arkiv” och dylikt.

- Social delning är kraftfullt. Även om man har en helt okänd blogg som får trafik främst via long-tail och på enstaka önskvärda nyckelord så delar besökarna ändå ganska ofta. Jag får också no-follow länkar hos Pusha (där delar jag främst själv, och då bara inlägg jag känner mig riktigt nöjd med) vilket inte ger mycket länkkraft men ändå lite trafik. I snitt är det inte höga siffror, men gissningsvis får jag 10 – 20 besök per pushat inlägg och månad. Jag har inte mätt detta på något vetenskapligt sätt, men jag har gjort några små tester.

- Bloggformatet medger genuin pingning. Jag har noterat att när mina MFB publicerar inlägg så märks skillnader i SERP mycket snabbare än när jag exempelvis skickar in en ny sitemap till Google eller länkar upp efter förändringar. Jag har provat detta genom att byta namn på inlägg, i vissa fall titel och i andra hela permalänken. På mina MFB som pingar efter varje nytt inlägg märks förändringarna på de andra inläggen mycket snabbt. Men trots att Google sitter på ständigt uppdaterade (om man så vill, “pingade” där också) sitemaps där alla förändringar pushas igenom på en MFA så kan det bokstavligt ta veckor innan förändringar syns i SERP. Det verkar dock, spontant, som att Google kravlar sig igenom sajten lite mer när det gäller “bloggpingen”. Givetvis kan man pinga även utan att köra bloggformat, men det förekommer ju en hel del snack om straff för missbruk av detta. En blogg som bara pingar när det kommer nytt innehåll är extremt white-hat, men ger ändå – i vart fall för mig – märkbar uppmärksamhet av Google.

- Med samma mängd trafik, men med både AdSense och grafiska affiliate-annonser, ser jag betydligt högre CTR. Min CTR på AdSense är ganska fluktuerande, främst beroende på att det är lite ont om bra och relevanta annonser skulle jag tro. Men den kontextuella modellen har kraftiga fördelar också, särskilt eftersom Google spårar besökarna mellan sidor. Med andra ord kan det visas annonser för en besökare som är högst relevanta för just denne besökare, men som inte har med min sajt att göra. Jag vet inte om denna kombo höjer eller sänker slutresultatet, men för mig fungerar det i vart fall än så länge bättre. De som inte klickar på AdSense klickar i högre grad på annonserna och tvärtom.

Hittills har det här experimentet fungerat bra. Jag har dels lite prenumeranter, dels får jag trafik via sociala media (där andra delat länkar dvs) och dels får jag mycket long-tail träffar. Bloggformatet, om man är noggrann med att koll på interna länkar, verkar fungera betydligt bättre än det statiska MFA-formatet. Det specifika innehållet gör också att sajten som helhet får ett högre värde. Om jag jämför trafik och länkbygge mellan min första MFA, som har massvis av länkar, och en av dessa minibloggar/MFB, är resultatet också slående. Jag får betydligt mycket mer trafik till valfri MFB, med mindre arbete, än vad jag får till någon MFA. Dessutom har flera MFB gått från PR0 till PR1 medan mina MFA ligger kvar på PR0 – trots att det är mina MFA som jag byggt länkar till på allvar. MFA-sajter med 400+ inlänkar, till roten och på djupet, rankar lägre än mina MFB-sidor, som har betydligt färre inlänkar.

Inget av det ovanstående är någon pekpinne, någon absolut vetenskap och säkerligen bitvis direkt felaktigt. Det behöver inte påpekas – detta är bara en redogörelse för lite av det jag gjort de senaste månaderna. Även framgent kommer jag köra ren, klassisk MFA på ett par domäner. På ett halvdussin andra kommer jag dock köra bloggformatet enligt modellen ovan. Det är kanske inte ens särskilt nyskapande och hela inlägget kanske bara är vardagsmat för er som är proffs. Jag väljer dock att skriva ner mina lärdomar allt eftersom eftersom jag som sagt är novis och nybörjare.

Precis som jag argumenterade för PR - som en indikator – i mitt förra inlägg, så gör jag det här också – helheten är det viktiga. Det spelar i sig inte så stor roll om hög PR (bara en liknelse, inte ett försvarstal för PR – please understand!) betyder att sajten rankar bra, eller om något annat gör det, om det andra det också höjer PR. PR som indikator är lika valid oavsett. Självklart är det viktigt att göra alla enskilda delar rätt – och att förstå vad som är viktigt, eftersom man undviker att slösa tid på fel saker. Jag har dock inte vare sig tid eller utrymme (detta inlägg närmar sig 2500 ord) för plattityder och disclaimers i varje mening, och det jag skriver får tas för vad det är. Mina läsare är för det mesta intelligenta noga att tänka ett steg längre och förstå det underförstådda

Det är också viktigt att komma ihåg att detta förvisso är en exakt vetenskap – men vi sitter inte på fakta, det gör sökmotorerna.

Addendum I: För att förtydliga det jag menar med nyckelordsdomänerna. Jag rankar alltså bra på nyckelorden i domännamnet och titeln. Detta beror förmodligen på konkurrensen snarare än något annat. Poängen är dock att det kan finnas fördelar med detta likväl som nackdelar beroende på nisch och konkurrens.

Addendum II: Att använda sig av AdSense i kombination med affiliate-annonser minskar beroendet av endera inkomstkälla. Det var min huvudsakliga poäng som dock föll bort i texten. Om man, exempelvis av misstag eller pga överträdelser, kickas från AdSense har man kvar den andra inkomstkällan. Bloggformatet minskar beroendet av Google som trafikkälla, om än självklart med väldigt små procent mätt. De flesta besökare klickar hellre på textlänkar än banners, ja – men många gör precis tvärtom. En smart annons med grafik (läs: YourAd) behöver inte heller ha ett stereotypiskt bannerformat och kan därmed integreras snyggare och utan att skapa aversiva reaktioner hos besökaren.

Efter att ha läst om andra som köpt allt från tiotusentals länkar till videofilmer så gjorde jag också några försök. Dels har jag köpt länkar i omgångar och dels har jag provat att köpa några logotyper. Vad gäller det senare var resultatet som förväntat rätt uselt. Jag har en halvtom blogg där jag skriver sporadiskt (på engelska) under namnet Geek Panic. Än så länge finns inget särskilt sevärt där och jag har inga planer på monetisering, jag har bara från tid till annan känt mig ha ett behov av en blogg på engelska. Kanske hittar jag ett bra format där också i framtiden men det är absolut ingen prio nu. Gillade namnet bara, och registrerade det, efter att ha hört uttrycket nog ofta för att förstå att det är rätt utbrett hos nördarna på andra sidan havet.

Nåväl, åter till saken. För fem dollar erbjöds jag fem logotyper (olika) och mest för att prova så köpte jag ett sådant paket. När man beställer får man ange hur man vill att loggan ska se ut, vad sajten ska handla om och så vidare. Jag beskrev ganska tydligt att det rörde sig om en personlig liten blogg som handlar uteslutande om teknik och nördigheter.

Detta får man för 5 $US.

Namnet på sajten i en generisk font och en bild på en slips. Nördigt och coolt, va? Nja. Självklart hade jag heller inga förväntningar utan är bara nyfiken på att prova. Men att köpa logotyper och designer på Fiverr är inte att rekommendera, om det inte rör sig om väldigt simpla sajter typ små bloggar eller MFA-sajter. Varför man skulle ha en bildlogga på sådana övergår förvisso mig, men jag vet att en del har det.

Så, länkarna då? Jo, man kan ju hitta allt från tiotusen länkar till tio PR8-länkar och “manuellt” länkbygge. Personligen provade jag första gången en säljare som erbjöd 250 länkar från lika många länk-kataloger (link directory) i varierande PR och storlek. När jag gått igenom rapporten (som man får efter leverans) verkar det onekligen som att kvaliteten överlag är låg. De flesta, men inte alla, av dessa kataloger är relativt nystartade och man får ett starkt intryck av att någon snappat en massa domäner med hög-PR för att sedan slänga in dessa kataloger. Namnet på vissa domäner klingade rätt pornografiskt…

Varför valde jag då just detta? Jo, jag har ingen lust att fastna i filter och jag är personligen övertygad om att man är rätt säker så länge som man visar den vita hatten utåt. Google kan knappast klandra mig för att ha skickat in länkar till länk-kataloger, vilket är just deras syfte. I mina ögon så följer detta spelreglerna rätt bra. Och resultatet? Ja, det är ju svårt att kontrollera utan att lägga ner alltför mycket tid (jag är ju novis) och särskilt på så kort tid. Men utan annat länkbygge har PR bumpats upp ett steg för flera, men inte alla, sajter jag köpt dessa länkar till. Jag har också kommit upp en bra bit i sökresultaten, särskilt på affiliatesidorna som redan innan hade flera år på nacken. Huruvida det beror på Googles uppdaterade algoritmer eller dessa länkar vågar jag inte lova eftersom det sammanfallit i tid. Rankar numera i vart fall på första sidan på flera mycket bra sökord. Som bäst på topp fyra.

Allt som allt känns det, som jag skrivit tidigare, som ett bra fundament. Länkarna är inte relevanta, katalogernas PR lär i bästa fall förbli men troligen minska, och det rör sig om engelska kataloger och svenska sajter. Men som en grund, för att bli uppmärksammad och i vart fall dyka upp i SERP, känns det som en OK kostnad. Därtill tror jag man kan komplettera det hela med andra former av länkbyggande för att få spridning och relevans.

Angående PR så vet jag att det är omodernt att kolla på detta, men jag är av en avvikande åsikt. Jag tror fortfarande att det är viktigare än vad de flesta tror, främst på grund av att sajter som har hög PR nästan alltid – i min erfarenhet – korrelerar med andra positiva faktorer. Undantaget sidor som ovan förstås, men då rör det sig ju inte om “genuina” sajter heller. Men jag har svårt att se att det skulle vara vanligt, även om det säkert förekommer, att en sajt med PR5 på alla andra vis skulle vara svag. Självklart, PR är inte allt heller. Men som indikator tycker jag det fungerar hyfsat.

Hur skulle du vilja få 100 verifierade betalningen e-post från Paypal med $ 1,00 i var och en – Varje dag!
VAD OM JAG sa att jag kunde förvandla din dator till en virtuell bankomat , skulle du tror nog jag var galen …

Ok, låter för bra för att vara sant? Tja … Det är inte, den glänsande och lätt att göra på fritiden. Du kan göra det månaden, månad ut.
Om du redan har ett jobb, kan detta åtminstone lagt lite extra pengar på ditt PayPal-konto varje dag. Vi talar GRATIS månatliga kassaflöde från P aypal
mer info:http://www.100-dollars.info/index.php?ref=LindaRenhult

Det intressanta här är att texten uppenbart är översatt från engelska, och dåligt. Men referensen i affiliatelänken är från…Linda Renhult? Nu är jag inte den som är den, och jag känner att mina MFA-sajter också kanske tangerar att vara spam enligt vissa synsätt. Men jag tycker nog detta går över gränsen för vad som är acceptabelt. Vad jag inte riktigt förstår dock är varför Linda Renhult skulle återfinnas i affiliatelänken om hon inte skrivit detta. Och om hon skrivit detta, varför är det då översatt och inte skrivet på svenska?

Om du inte är bekant med AdTraction så är de ett affiliatenätverk med bra och brett utbud av annonsörer (jag säljer bland annat hundbajspåsar via dem, sweet!) och ett bra second-choice efter AdRecord, som är min favorit. Rekommenderar dem också (men givetvis signar du först upp för AdRecord om du inte redan gjort det!)

Nog med promotandet för denna gång, trevlig kväll vänner. Pinga gärna om du signar upp via länken så jag kan gå in och kika

Sitter du på någon svensk sajt med PR1 eller högre, indexerad givetvis, så erbjuder jag 1 Trisslott för 1 länk. Åtminstone sex månaders varaktighet på länken, do-follow, ankartext. Ingen övre gräns på antalet.

Så, sitter du på någon sajt som är välmående men inte gör något särskilt av så kan du dels göra mig glad och dels ta chansen att vinna en miljon på lotten, och därmed göra mig deprimerad. Kul grej bara, och några har redan nappat efter mitt erbjudande på Twitter, så jag tänkte skriva några rader om det. =)

Länkarna sökes till en (PR3) marknadsplats (köp, byt, sälj med gratis annonser) och allt som kan tänkas relatera till det (det mesta) är av intresse. Några direkta tvåvägsbyten med den sajten är inte aktuellt. Däremot kan jag erbjuda länkar från en indexerad sajt på temat “spara/tjäna pengar” några hundra besökare i veckan, dock ännu PR0. I så fall länkar jag upp dig därifrån och du länkar upp min annonssajt.

Hör av dig ifall du är intresserad – inte här utan DM på Twitter – så kan vi snacka vidare

Uppdatering: Texten föll bort till inlägget. Men såhär är det. Jag är på jakt efter minsta möjliga bärbara Mac (Air 11″ dvs) och ett mobilt bredband. Istället för att köpa båda separat tänkte jag istället se om man kan få en bättre deal, dvs subventionering, med en kombination.

Nåväl, möjligheten till att få subventionen verkar variera rejält mellan olika butiker, och jag är förstås inte intresserad av att bara ta en avbetalningsplan. Antingen får jag en lägre totalkostnad sett över 24 månader eller så finns ingen poäng. Så jag bestämde mig för att passa på och fråga runt lite, och jag har inte tid eller lust att vänta på telefonsvar eller mailsvar. Till min förvåning hittade jag bara två större e-butiker med datorn i laget som erbjöd livechatt över huvud taget; SIBA och inWarehouse. Såhär gick det.

inWarehouse satte mig i kö och efter några minuters väntan (acceptabelt) kom jag fram till en representant. Där satt jag sedan och pratade i tomma luften i en timme innan jag la ner. Jag fick helt enkelt inga svar alls. Förmodligen ett tekniskt fel eller så råkade någon öppna chatten med mig innan de gick för lunch eller liknande. Men orsaken förbättrar förstås inte min upplevelse.

SIBA satte mig i kö och efter 16 minuter (inte acceptabelt) kom jag fram till en representant. Direkt efter “hej” får jag höra att de på chatten inte har någon information om produkter och försäljning (!?!?) och att jag ska ta det över telefon med någon butik. De är vänliga nog att erbjuda mig att bli uppringd, men det känns inte fullt så relevant. För det första undrar jag varför man erbjuder livechatt under köpprocessen om de som jobbar på chatten inte är säljare och inte kan hjälpa till? För det andra undrar jag varför jag ska vänta en kvart i kö för att få veta att jag ska ta det över telefon – hade jag velat det hade jag väl rimligen ringt själv?

Allt som allt två dåliga erfarenheter på två olika sätt. Jag skriver detta med anledning av att jag tidigare skrivit om chatt inom e-handel och hoppas att mina kära e-handelsläsare kan dra lärdom.

Om det inte framgått tidigare så är jag en extrem optimist, och det lär nog framgå av det nedanstående också. Säkerligen kommer många tycka att jag framstår som fullständigt galen med tanke på antalet samtidiga projekt, men i grund och botten handlar det bara om tidshantering. Personligen måste jag invänta mina kodare och andra underleverantörer vilket gör att det ena faktiskt inte tar tid från det andra för mig.

Läs, förundras, skratta, gråt, whatever – bara du kommenterar. =)

Stora projekt

Jag har tre sajter på G som är påkostade (i tid och pengar) affiliate-satsningar. Dels annonssajterna Annons24 och DelaLika, den senare med fokus på ekologiska produkter. Enkelt upplägg – annonsera gratis. Den unika säljpositionen är också just enkelhet. Jag försöker skala bort alla onödiga, komplicerade lager och göra det “busenkelt” att annonsera. Och nej, min ambition här är inte att slå ut Blocket eller bli miljardär på detta. Ambitionen är att, någon gång i framtiden, tillhöra topp-tre bland gratis annonssajter. Att jag ens gett mig in i denna hårda nisch (hönan-och-ägget-problemet är enormt i denna nisch) beror på att båda sajter redan ägs av mitt AB. Jag startade nämligen inte bolaget från scratch utan, låt säga, tog över det och dess projekt. Annons24 var faktiskt riktigt välmående för några år sedan, med tusentals annonser och besökare. Tidigare ägarna försökte ändra affärsmodellen, investerade kraftigt i det, och resultatet var att ROI gick i botten och sajterna i praktiken lades ner. Nu är de (precis) uppstartade igen och nu börjar den långa vägen tillbaka till toppen. Jag kommer göra igång en långsiktig AdWords-kampanj snart, men har inte “officiellt” lanserat endera sajt. Därav har det varit tyst om det här på bloggen också. Jag har lagt ner mina perfektionistiska tankar, men jag har en rad viktiga buggar som måste fixas och säkerheten ska beefas upp ännu mer. Råd om att jag borde lägga ner endera sidan eller båda undanbedes för det är tyvärr inte möjligt av skäl jag inte går in på här.

Båda sajterna kör en tredje parts plattform ovan på WP-plattformen, vilket innebär att de gångna månaderna har varit tragiskt arbetsamma. Varje uppdatering till WP är livsviktig (med hänsyn till användarnas säkerhet) men varje uppdatering riskerar också att “breaka” den andra plattformen. Och omvänt har plattformen uppgraderas, vilket i sin tur medfört nya buggar, och all mina modifieringar måste göras om vid varje uppgradering/buggfix. Min målsättning är därför att på sikt, före 2012, köra båda sajterna på en och samma plattform eller alternativt försöka på något slags “merger” vilket inte är helt lätt. Plattformarna fungerar dessutom inte lysande ur SEO-synpunkt och leker inte bra med SEO-plugins.

Fyndgatan är ett projekt som jag planerat länge men som kommit igång sent. Det är som jag skrivit tidigare inget revolutionerande, men lite innovation och rätt smart. Jag tror starkt på detta projekt, om än även det långsiktigt. I dagsläget ligger endast en produktblogg uppe (för att Google ska se att det finns lite liv där redan nu bl.a.) och den har i vart fall något hundratal besökare. Mottot jag arbetar efter med detta projekt, alltså vår ambition, är att samla “nätets bästa fynd, och blogg”. Första testkörningen av systemet gick bra, men någonstans i 140-teckens-mitt-i-natten-frågorna över Twitter uppstod ett missförstånd vilket ledde till att grunden i systemet måste byggas om. Detta ser lovande ut och vi siktar på att få upp sajten under Augusti, men det beror helt på hur mycket min kodare hinner med. Jag betalar bara sporadiskt i mån av de lilla pengar jag har, och han prioriterar givetvis bättre betalande kunder. Vi är på väg mot målet dock och jag ser fram emot att sjösätta detta.

Inför 2012 hoppas jag att Annons24 + DelaLika kommer vara en och samma sajt och att Fyndgatan är igång. Dessa 2,5 projekt har mitt huvudsakliga fokus och kommer så ha framöver.

Enorma projekt

Jag är delaktig, utan lön, i en start-up som har bas i utlandet. Alla intellektuella rättigheter är dock uppdelade lika mellan oss. Det är jag som står för vad vi kan kalla produktstrategi och projektledning. Därutöver sitter en business-kille och kodare i Australien och en brittisk programmerare i Colombia (!). Britten har jag känt via nätet sedan jag startade min första hemsida på 1990-talet (som handlade om strategispelet C&C, mind you!) och han hjälpte mig bygga ett CMS. Då var vi 14 tror jag. Därefter har jag fuckat runt och pluggat allt möjligt och omöjligt och haft diametralt olika jobb från år till år. Han har fortsatt programmera och är i dagsläget ett geni, utan överdrift.

Anyway, en dag slog det mig (som sååå många gånger annars) att Google suger. Visst, i många fall (kanske de flesta) är sökresultaten bra och annars kan man filtrera det så det blir rätt. Men jag tycker inte det är en bra lösning. Jag är jävligt less på att behöva filtrera, filtrera, filtrera för att hitta rätt när det är uppenbart att resultaten som jag får fram annars är helt värdelösa. Ja, det får man inte säga, och när jag klagar på Twitter dröjer det aldrig mer än några sekunder innan en snorkig tweet anländer. “Gör bättre själv då”, “Finns det något bättre eller” och så vidare. Fine, tyckte jag, och i början av 2011 började jag och min vän (och via honom, de andra) bygga en sökmotor. Låter det galet?

Det är det, för jag tyckte det lät lätt. Efter många tusentals rader kod och hundratals och åter hundratals timmar uttryckte en av de andra det såhär: “Everything always sound so easy for you”.  Och visst är det så, när man inte kan koda själv så inser man inte hur stort ett sådant projekt är. Och det går också på sparlåga just nu, på grund av att vi inte har någon funding och vi måste tjäna in pengar till det dagliga brödet på annat vis. Så, du som läser detta kanske undrar för dig själv (när du skrattat klart) hur sökmotorn fungerar då?

Jo, tack. Den ligger i alfa och kommer nog ut i en privat beta under hösten. Vi har redan nu flera testare, och har fått mkt bra input. Sökresultaten då? Jodå. Jag använder sökmotorn själv varje dag istället för Google. Men vår sökmotor bygger på en annan filosofi, ett holistiskt och psykologiskt perspektiv, inte en särskilt avancerad algoritm. Effekten, som planerat, är att vi har usla eller inga sökresultat alls för ungefär hälften av alla sökningar och ljusår bättre än Google på den andra hälften. Det är ett ofrånkomlig problem med vårt upplägg, men det är som sagt också tanken. Avsikten är inte att slå ut Google, avsikten är att bygga en sökmotor som fungerar bättre på de sökningar som vi (som bygger den) gör oftast. Mer än så berättar jag inte nu och kommer inte berätta mer förrän vi fått i ordning en design och fått ut åtminstone en privat beta.

Nog så? Nej.

I pipeline ligger också ett socialt nätverk och en ekonomi-app. Det är samma konstellation som ovan. Jag bidrar främst med åsikter, idéer synpunkter medan de andra drar det tunga lasset. Sociala nätverket låter kanske helt galet, men tanken är även här inte att äga upp Facebook, utan att helt enkelt ta en helt annan, enklare och mer kompletterande position. Precis som med sökmotorn så handlar det om att släppa alla förutfattade meningar och tänka om och tänka nytt. Ett socialt nätverk kan vara enkelt, kan vara minimalistiskt och behöver inte ha tusen funktioner. Detsamma gäller sökmotorn. Filosofin är att försöka göra något enkelt, i båda fallen, som levererar hög kvalitet till en liten nisch snarare än försöka tillfredsställa alla, vilket är omöjligt, som framgår av både Facebook och Google.

Ekonomi-appen har jag inte mycket insikt i för den ligger planerat att börja utvecklas först under 2012, och jag har en mycket liten roll i det eftersom jag inte kom på idén.

Små projekt

Under de senaste månaderna har jag börjat bygga upp ett mindre nätverk sajter. Det rör sig om sajter som dels förhoppningsvis ska bringa in lite pengar på sikt, men det huvudsakliga syftet är att agera satellit och (när de lanserats på riktigt) länka upp Fyndgatan och Annons24. Jag började med att slänga ihop några enkla MFA-sidor enligt klassiskt kass modell – några undersidor på nyckelordsdomäner, in med AdSense och inget mer. Nu har jag dock lagt om rutten och istället slängt upp läsvänligare och mer proffsiga bloggar på hälften av dessa. En stor del av detta arbete, som inte tagit alltför mycket tid mer än några timmar att komma igång förstås, har varit för att jag ska lära mig detta med SEO rent praktiskt.

Och det har varit en hög inlärningskurva och redan nu efter ett par månader så har jag lärt mig otroligt mycket om vad som fungerar och inte fungerar. Jag har också testat AdWords och misslyckats rejält, dock utan att det kostat mig mer än några kronor. I nuläget har jag en artikelkatalog (återkommer med info och inbjudan = ), ett par andra bloggar och ett gäng småsidor. Jag kommer återkomma med ett inlägg i veckan om detaljerna och vilka lärdomar jag har fått om nyckelord, sökfrågor, indexering och mera. Ironiskt nog så fick jag en hel del trafik tidigare men efter omlägg till bloggstruktur har jag tappat väldigt mkt trafik. Det kan också bero på att jag experimenterat med att köpa billiga/dåliga länkar, också det för att prova. Å andra sidan har jag fått en hel del long-tailträffar. Nåväl, jag får återkomma om detta senare. Det här är mitt längsta inlägg med 1660 ord och nu är du säkert redan trött.

That’s it for now.

Jag tror att nyttan av tusentals inlänkar från suspekta amerikanska eller asiatiska sajter för det första är ganska låg för en svensk sajt. Det saknas relevans, och de många länkarna kommer sannolikt från relativt dåliga källor. Det är också rimligt att anta att om man säljer sina länkar i sådan skala och till så lågt pris så ligger de flesta på samma sajter. Med andra ord rör det sig om några hundra eller några tusen sajter med mängder av utlänkar. Det enda jag tror jag skulle få ut av en sådan deal är en svartlistning, om inte nu så i framtiden, eftersom manipulationen är så extremt uppenbar.

Jag har redan många och bra länkar till flera av mina sajter, och flera klättrar dessutom snabbt i SERP. Tyvärr är det främst MFA-sidor med nyckelordsdomäner som klättrar istället för mina mer seriösa affiliatesatsningar, vilket är både bra och dåligt. Å ena sidan är det kul att dessa sajter klättrar snabbt och genererar lite pengar men å andra sidan är det ingen verksamhet jag vill bedriva i alltför stor utsträckning utan främst ett experiment. Så även domänerna som jag har införskaffat enligt en varierad logik: ett nyckelord, tautologi, två nyckelord, tre nyckelord samt nyckelord i fel ordning. Hittills är det främst domänen med det “rena” nyckelordet som stiger snabbt, och det var ett bra val raktigenom. Vi snackar många sökningar, låg konkurrens och mycket köpbenägenhet. Tyvärr finns ytterst få affiliates i den smala nischen.

Kataloger och sociala bookmarkingsajter känns relativt clean att använda sig av, även om värdet förmodligen är lågt, eftersom det finns en logik i att ha även en svensk sajt på exempelvis Digg. Så istället för att submitta flera av mina egna sajter till massvis av kataloger så provar jag nu att anlita en annan som fixar det. Enligt beskrivningen manuellt och med en utförlig rapport på samtliga länkar. Jag provar här på två olika sajter och gör inga andra ändringar för att se hur effekten blir – om det blir någon effekt alls.

Det återstår att se hur trovärdigt, effektivt och prisvärt detta är men det känns värt att prova eftersom prislappen är så pass låg. Jag återkommer med en rapport om en eller ett par veckor.

Länkstruktur och annat är oförändrat och innehållet går i samma linje som tidigare. En del bra inlänkar, en hel del “bra” utlänkar. Mycket innehåll, många sidor, enkla och tydliga URLer. Det kanske är en slump, kanske var den tidigare PR3:an för hög eller så kanske det beror på att jag meckat med olika SEO-plugin. Kanske är det 301:an som trasslar. Svårt att säga när man inte gjort någon direkt ändring. Jag ska luska vidare i saken.

Tar tacksamt emot förslag, givetvis

UPDATE: Ser ut som att det varierar mellan PR0 – PR1 på inlägg och undersidor. Konstigt nog får jag fram Pr3 på denna sida som saknar inlänkar men inte på de inlägg som detta som tex. har bra direkta inlänkar. Jag ska testa vidare…

Vad som komma skall är en liten, smidig shoppingtjänst riktad mot konsumenter som är på jakt efter bra deals. Mer än så säger jag inte, men ni som är i branschen behöver inte oroa er – det är inget flickjox och inget som jag vill hajpa. Förmodligen är det redan gjort, även om jag själv inte sett det, och det är inget tekniskt imponerande. Likväl, en god och enkel idé. Kort sagt, en enkel och bra tjänst för spontan shopping – no more, no less.

I dagsläget finns där dock bara en blogg, och även den är under utveckling. Tanken med bloggen är att skapa ett mervärde och givetvis att locka folk, men allt som skrivs är produktrelaterat. Med andra ord är det en slags allmänt hållen produktblogg. Eftersom mina intressen ligger inom det tekniska området skriver jag främst om populär konsumentelektronik – eller med andra ord mobiltelefoner, datorer, tablets och så vidare.

Min målsättning är att producera åtminstone ett längre inlägg där i veckan fram till dess att vi sparkar igång tjänsten. När tjänsten är igång kommer den vara mitt huvudsakliga projekt och få mer fokus.

PS: Jag kör inte do-follow i kommentarerna på Fyndgatan, men däremot på pingback/trackback. Länkar du till ett blogginlägg på Fyndgatan får du alltså en trevlig länk tillbaka med lite juice, så ser du något du gillar, passa på och ge det inlägget ett omnämnande på din blogg eller sajt. Givetvis modereras detta, så dumheter kommer vara resultatlösa…

Så, vad mer finns i pipen? Jo, det kommer jag tala om inom kort.

Jag har hållit på med SEO ett bra tag och under den tiden samlat på mig ett par gratis verktyg som jag ”inte” hade klarat mig utan när jag arbetar med SEO.

Klart bra tips, och på bloggen hittar du mycket annat läsvärt. Du hittar inlägget här.

Hur fungerar det och varför ska jag bry mig?

Om du inte vet vad det är så är du nog inte ensam. Jag kan inte förklara det rent tekniskt, men i korthet innebär det att om du länkar till ett enskilt blogginlägg här (till exempel detta) och du har pingback/trackback aktiverat, får du automatiskt en länk tillbaka. Din blogg meddelar min blogg ungefär såhär: “Tjena, jag länkar till dig nu” och min blogg bara: “Sweet, jag länkar tillbaka liksom”.

För er som inte är alltför insatta i detta med länkar (merparten av mina läsare) så är en no-follow länk en sådan länk som inte “räknas” av en sökmotor, t.ex. Google. Genom att använda do-follow följer min “linkjuice” med till din sajt och med tillräckligt många länkar till din sajt så kommer den så småningom synas bättre i sökresultaten. Och det är något vi alla vill eftersom det ger fler läsare/besökare och presumtiva kunder, nya vänner osv.

Varför?

Därför att jag älskar kommentarer, och vill uppmuntra det. Men ännu hellre vill jag uppmuntra att folk skriver sina egna repliker på sina egna bloggar. Dels gör det eventuell diskussion synlig för många andra, dels finns det inga begränsningar i längd och mängd. Kort sagt, vill du lämna en kort och givande kommentar så gör du det i kommentarerna som vanligt. Du får en do-follow länk till valfri site. Om du däremot vill skriva mera, längre eller för din egen publik (och kanske bara inspireras av, eller vill kritisera, det jag skrivit) får du nu samma gentjänst. Glöm inte bort att länka till mig bara, och då direkt till det inlägget jag skrivit som du har i åtanke

Vad jag däremot inte reflekterat över är nyttan för mina läsare att få bra tips på andra bloggar att läsa, och eftersom jag blev erbjuden ett länkbyte inatt från en annan blogg jag läser, tänkte jag uppmuntra till fler sådana. Om du vill göra ett länkbyte med mig till denna blogg så länka upp i din blogroll (eller motsvarande sitewide) och pinga mig så gör jag detsamma. En förutsättning är att det är just din blogg och inte någon satellitsida, MFA-sida eller annat. Din personliga, eller ditt företags, blogg och det ska handla om företagande, produktivitet, entreprenörskap, SEO, marknadsföring eller något annat som har relevans. Tillbakalänk utlovas annars inte.

Jag tycker också det är roligt att ett 40-tal bloggposter genererat nära 100 kommentarer på den korta tid jag bloggat här. Mindre roligt att av dessa är 20% spam (och publiceras inte). Mitt mest populära inlägg, av någon outgrundlig anledning, är detta om webbhotell där jag förklarar min kärlek till Binero, som fick över 100 unika läsningar inom 24 timmar. Enbart via Twitter fick inlägget ca 90 besök. Strax därefter kommer detta om länkmingel, som tog lite längre tid på sig att ansamla 100 unika läsningar, men å andra sidan är ett av dem mest populära. Antalet regelbundna, återkommande läsare ökar med ca 100 per månad.

Problemet med länkmingelposten är att kärleken tenderade att bli lite ensidig. Jag skulle förstås uppskatta, vilket också var min tanke, att flera av er som kommenterade höll egna “länkmingel” och alltså bjöd in till kommentarer med do-follow. På så vis kan vi alla lära känna varandra lite mer och få en naturlig, bra spridning av länkar mellan seriösa sajter.

Funderar lite på att bygga något slags artikelkatalog för den typen av aktiviteter, men risken känns övervägande att kvaliteten och länkstyrkan blir låg alternativt svartlistning. Jag vet helt enkelt för lite – ännu – för att kunna ställa faktisk nytta mot teoretisk nackdel. Jag återkommer i ämnet.

Historien bakom #flickjox finner du, om du mot förmodan inte känner till det, bäst beskriven här. Ord som “mobbning” haglade över Twitter, bland annat, med liknelser som att “eliten hånar” eller “…skrattar åt” de ovetande stackarna, och jag håller inte riktigt med.

Som jag själv skrev på Twitter så tycker jag att det inte finns något att be om ursäkt för. Ett skämt är ett skämt, så även ett internt skämt som publiceras på Twitter. Det finns inget monopol eller uttalat syfte med en hashtag. Det finns inga regler man bryter mot. Huruvida man tycker det är rätt eller fel är alltså ytterst en smakfråga – om man förstår humorn eller inte. Men det är viktigt att komma ihåg att ett skämt inte blir mer eller mindre rätt eller fel för att det uppfattas som roligt eller inte. Lika lite som Muhammedteckningarna blir mer eller mindre rätt eller fel beroende på om Vilks är en bra eller dålig konstnär. Det saknar, helt enkelt, relevans.

En kritiker påpekade att det var särskilt allvarligt eftersom han litade på personerna ifråga, vilket jag tycker är ett ganska absurt påstående. Med den hållningen så får de här personerna över huvud taget inte säga något som inte är en sanning för att undvika övertramp, och det kan ju te sig attraktivt å ena sidan, men å den andra så utesluter det all ironi och för den delen sarkasm. Det är lite väl hårt, och jag tycker inte att man har något särskilt ansvar bara för att folk ser upp till en eller att man har många följare.

Likheterna med vissa delar av Littorin-debatten är slående; där man moraliserar på basis av subjektets position. Jag håller inte med där heller, givetvis. Alla är vi (bara) människor och alla borde vi ha samma måttstock.

Många, men givetvis långt ifrån alla, verkar känna sig kränkta eller lurade. Vilket i själva verket rimligen kommer ifrån att självkänslan fick en smäll när de insåg att de gick på skämtet, eller kanske för en sekund kände sig sårbara på grund av att de offentligt (Twitter, dvs) följt efter i hypen. Men om man känner sig kränkt av ett skämt som är i allt väsentligt harmlöst så tycker jag att man tar det hela på alltför stort allvar. Några, däribland jag, påtalade hur intressant hela situationen är ur ett socialt perspektiv – med liknelsen av ett slags ofrivilligt socialt experiment. Några har påtalat att det borde vara en väckarklocka för kritiskt tänkande, och även där kan jag hålla med.

Man kan jämföra det (vagt) med det brutala uppvaknandet som man kan få om någon hackar ens e-post eller webbsida, fast utan det brutala. Till skillnad från hackade e-postboxar och stulna lösenord (alla minns säkert Sony-affären, LulzSec et al) finns det ingen skada här. Det finns inget offer. Inga pengar har förlorats, ingens säkerhet eller personliga integritet har kränkts. Det finns inga objektiva negativa konsekvenser av vikt. Det enda som finns är det subjektiva. Och visst kan man tycka, personligen, att man inte uppskattar att bli lurad eller att ens förtroende har blivit missbrukat. Jag kan hålla med om att skämtets webbsajt konkretiserade skämtet och spädde på dess trovärdighet på ett onödigt och omotiverat sätt, till exempel.

Personligen genomskådade jag det ganska omgående som ett skämt, vilket förstås är mer av en slump än någon prestation. Först trodde jag att ordet var slang för Flickr. Sen började ordet snurra runt mer, och det kändes ganska uppenbart att det var ett skämt. Namnet låter påhittat och är en grammatisk omöjlighet som helt saknar betydelse. Med ett litet annat händelseförlopp och ett mer realistiskt namn hade jag förmodligen också gått på det hela. Och idag hade jag oavsett ryckt på axlarna över den häftiga debatten som följde. Och alldeles oavsett avsikten och den faktiska bakgrunden så är resultatet ändå detsamma. Många blev nyfikna, intresserade, rycktes med, och hypen var ett faktum. Folk frågade efter inviter och skulle ställt sig på kö för att lämna namn, e-postadress och kanske andra personuppgifter för att få en. Och visst kan man ställa frågorna om huruvida det var oansvarigt eller inte av vederbörliga. Visst kan man ifrågasätta, hur irrelevant det än är, om det var roligt eller inte.

Men kanske borde man släppa den frågan och istället ställa sig själv frågan – vad händer nästa gång?

Vad tycker ni, övertramp att erbjuda hjälp via livechatt utan att kund efterfrågat?

Kundtjänst eller otjänst?

Det finns flera aspekter att tänka på som talar åt båda hållen. Det viktigaste är att tänka holistiskt – om man bara jämför nyttan på pappret så finns det ju inga egentliga nackdelar med livechat, tekniskt sett. Fler möjligheter, ny kanal, möjlighet att minska avhopp och så vidare. Men är detta med livechat egentligen något nytt, eller är det bara som vi tror?

Jag vill mena att det, utöver tekniken, inte är något nytt. Att ta direkt kontakt med kunderna har förstås alltid funnits i den fysiska, konventionella detaljhanden. Rimligtvis kan man då också göra analogier med livechat. Vi kan tänka oss två butiker – A och B – och två kunder – Carina och David.

I butik A står expediten i kassan hela tiden utan att ta kontakt. I butik B går expediten direkt ut och tar kontakt med kunden och frågar om kunden behöver hjälp.

När kunden Carina går in i butik A känner sig denna ignorerad och vilsen, men vågar inte riktigt fråga efter hjälp. Köpet drar ut på tiden och kunden är inte helt säker på att hon väljer rätt. Därför kanske kunden instället väljer att lämna butiken (och klagar kanske på dålig service till sina vänner) och beger sig till den andra butiken; B. Hos B känner kunden sig uppmärksammad och glad över att snabbt få hjälp och det underlättar kunden att välja rätt produkt snabbare, vilket höjer helhetsupplevelsen. Bra service, tycker kunden!

När sedan kunden David går in i butik A känner sig David lättad över att få titta i lugn och ro. Ingen som stressar, ingen säljare som försöker övertala honom att välja en produkt före en annan. David strosar runt i lugn och ro och köper till sist kanske en produkt, eller kanske inte. David går sedan in i butik B och känner sig genast trängd av den påflugna säljaren som han upplever vara påträngande. Varför får han inte bara strosa runt och titta i fred; han kanske inte ens tänkt sig köpa något utan vill bara titta. Om han vill ha hjälp frågar han förstås om det – förstår inte expediten det? David suckar och går hem och klagar till sina vänner om dessa ständiga säljartyper…

Det ovanstående baseras på en utbildning i butiksförsäljning som jag har kört några gånger. Vid varje tillfälle, före genomgången, har deltagarna själva fått göra ett enklare test om huruvida de ligger närmast Carina eller David. Resultatet? Ca 50% placerar sig i mitten och 25% placerar sig närmare polerna, dvs identifierar sig mycket med endera kund. Det är alltså inget lätt problem utan något som kräver en balansakt.

Implementering i praktiken

Om man spinner vidare på detta med att de flesta placerar sig mellan de båda stereotyperna ovan (namnen och könen är förstås helt slumpmässigt) hittar man alltså den gyllene medelvägen. I fysiska butiker går det mycket bra att placera sig i mitten.

• Hälsa på kunden omedelbart när kunden kommer in i butiken, men överdriv inte. Kunden ska veta att du ser honom/henne men inte känna sig påflugen.
• Se till att alltid finnas nära och tillgänglig ifall kunden behöver dig. Även om du är upptagen kan du göra dig tillgänglig.
• Sök ögonkontakt, signalera öppenhet och ha alltid ett uppriktigt leende

Det ovanstående är förstås lite svårare att implementera rent tekniskt. Men vilka lärdomar kan man dra av detta? Jo, exempelvis…

• Alla är olika. Vissa kommer älska att det ploppar upp en livechat-ruta, andra kommer hata det.
• De flesta är inte extremer utan finner det kanske snarare distraherande än obehagligt; nyttigt än störande och så vidare
• Om man inte bör flyga på kunden och fråga om denne behöver hjälp i en fysisk butik, varför göra det på nätet?
• Se till att personalen är tillgänglig utan att vara störande. Exempelvis kanske ett enkelt och kort meddelande ploppar upp för att sedan försvinna. Eller ännu hellre kanske bara en tydligt markerad och särskild ikon/knapp för livechat, som alltid följer med kunden på samma ställe i designen.
• Varför inte skriva hälsningsfrasen på en statisk bild med länk till livechat istället för att poppa upp livechatten och skriva frasen?
• Kalla inte personalen i livechaten för säljare – utan kundtjänst/kundservice. Många har dåliga associationer med ordet “säljare” men bra av “kundtjänst”.
• Undvik att formulera er som “behöver du hjälp” och liknande. De flesta tar det som något positivt, men en stor minoritet kan uppfatta det som negativt. Bättre alternativ är “Vi finns här om…” eller “Det är bara att fråga…”.

Lite spontana tankar. Vad tycker du?

• Janne som vill blogga om mode på fritiden med en handfull läsare behöver förmodligen inte alls ett webbhotell. Det finns gratis plattformar för det.
• Firma Janne Jansson bör dock ha ett webbhotell och ett riktigt domännamn av många skäl. Det är säkrare, mer stabilt, ser proffsigare ut och är skalbart.

För en tid sen tipsade jag om VPS-kampanjen som FS Data kör just nu, för den som vill ha en tyngre, mer kraftfull lösning. Men för de allra flesta företag (och privatpersoner) är en VPS helt enkelt overkill. Visst är det mer kraftfullt, men varför betala för den kraften om man aldrig använder den? Det optimala borde vara att betala för det man behöver, men inte mer, eller hur?

Så, vad rekommenderar jag då för de allra flesta, eller med andra ord, en genomsnittlig användare? Jo, som jag skrivit tidigare rekommenderar jag Binero. Bra priser, mycket för pengarna, skalbart, bra kontrollpanel, trevlig och grymt snabb support. Den här bloggen, och många andra av mina projekt, ligger förstås hos Binero. Så, varför tipsar jag igen om samma sak?

Jo, för att Binero sparkar igång en grym rea idag. I vanliga fall är Binero i mitt tycke det mest prisvärda svenska webbhotellet och tillika min personliga favorit. Men just nu är de också förmodligen det billigaste webbhotellet. Det här är alltså ett bra tillfälle att prova på Binero, även om man redan använder ett annat webbhotell.

Eller vad säger du om 5 kr per månad för ett komplett webbhotell?

PS: Om någon trots eller tack vare min kärlek (jag är både kund och affiliate) till Binero känner sig tveksamma, så kolla in deras villkor. De är riktigt vänliga. Och skulle det vara så att du mot förmodan blir besviken och det finns goda grunder för det så kan rentav jag betala dig 5 x 12 kr så deras erbjudande blir 100% riskfritt. Så sluta fundera, prova och låt mig veta hur det går. Jalla! Vad väntar du på?

Vad är Blogvertiser?

Blogvertiser är en tjänst som, enligt dem själva, kopplar ihop bloggare med annonsörer. Tanken är att man som bloggare blir erbjuden uppdrag av olika annonsörer, som då betalar bloggaren en viss summa för att skriva ett inlägg om annonsören. Materialet i sig ska alltjämt vara s.a.s. redaktionellt; bloggaren ska med andra ord helt enkelt vara ärlig och skriva en slags recension. Till detta kommer också att en länk till annonsören ska bifogas i inlägget.

Hur fungerar det?

Mycket smidigt. Jag registrerade mig via webbsidan och fick mitt första uppdrag mindre än ett dygn senare i form av ett mail och ett SMS. Priset förefaller sättas främst beroende på kvantitet – hur många läsare bloggen har – och i mitt fall landade jag på 50 Kr i ersättning per uppdrag. Det innebär att för varje uppdrag jag skriver, oavsett annonsör, så får jag 50 Kr. En sådan text ska därtill ha ett minimum av ord, som i mitt fall motsvarar ungefär texten i det här inlägget fram till slutet av denna mening.

Nu registrerade jag mig främst för att prova och se hur Blogvertiser fungerar, och givetvis kommer jag inte skriva ett inlägg om en spelsida här oavsett hur stor ersättningen är, om det inte finns ett värde för mina läsare. Summan i sig känns kanske fånig, men andra Blogvertiser-bloggare har delgivit mig lite mer information, och om man har en relevant blogg med mycket besök kan man faktiskt tjäna en ganska bra extrapeng varje månad. En av de personer jag syftar på här har jobbat ungefär halvtid med uppdrag enbart från Blogvertiser så visst finns det potential.

För vem är Blogvertiser?

Ja, det är inte för mig vad gäller denna blogg. Jag kommer dock överväga att aktivera samarbetet vad gäller andra, mindre bloggar eftersom det kan skapa ett mervärde i form av att få betalt för att skriva egen content, på sätt och vis. Den optimala målgruppen bland bloggare är dock de som har en direkt personlig blogg och som vill tjäna lite extra vid sidan av. Det kan säkert vara kul, om man har lite mer fritid än vad jag har, att prova på lite olika produkter och tjänster och få betalt för att blogga om det.

Som annonsör finns en hel rad fördelar med konceptet. För det första så är det á la carte – annonsören väljer själv ut lämpliga bloggar med hänsyn till inriktning, innehåll och prislapp. Man kan alltså utan problem skaffa sig hänvisningstrafik samt inlänkar för det facila priset av 50 Kr per styck och se en ganska naturlig spridning av länkar från olika plattformar och nätverk. Om det finns ännu billigare bloggar än min kan jag inte svara på, men om det finns bloggar i prisklassen 25 Kr kommer jag personligen att anlita Blogvertiser och göra några experiment längre fram. Om 50 Kr är minimum så kanske barriären blir lite väl hög för att få lågkvalitativa (jämförelsevis) länkar, om man nu inte säljer någon produkt eller tjänst själv, vilket jag inte gör.

Så tjänar du och jag pengar med Blogvertiser!

Eftersom jag kan rekommendera Blogvertiser på basis av egen erfarenhet – som är positiv; tjänsten passar bara inte mig – så kör jag också affiliatelänkar. Ersättningen är dock mycket låg och knappt värd tiden för mig att registrera mig för, men jag är nyfiken på konceptet. Som affiliate får jag lite mer statistik på hur ni läsare reagerar också, vilket är intressant. Ska bli spännande att se hur det utvecklas. Om det ovanstående låter intressant tycker jag du ska kika in här och kolla närmare.

Du som är annonsör kan billigt nå ut till många olika segment och driva trafik samtidigt som du får inlänkar. Du som är bloggare kan tjäna lite pengar vid sidan om samtidigt som du har kul. Och jag får råd att köpa en Pepsi om du registrerar dig via mina länkar.

Awesome!

• En låg budget under tre dagar och förhöjd under två dagar, totalt fem dagars annonsering i följd. Automatisk budgivning och dagsbudget beräknad som rimlig enligt den automatiska bedömningen.
• Annonsen pekade till detta blogginlägg och hade ett medelhögt till högt kvalitetsbetyg beroende på nyckelord
• Annonsen visades endast i Googles sök och inte i det utökade nätverket, och hamnade i genomsnitt på en relativt dålig position, som dock förbättrades marginellt (< 10% högre) när dagsbudgeten ökade.
• Noll klick men högt antal visningar (i förhållande till antalet sökningar)
• Kvalitetsbetyget förändrades inte av fördubblad dagsbudget

Jag har dragit ett antal preliminära slutsatser och lärdomar av detta, men eftersom underlaget är mycket litet finns det ingen större anledning att dela med sig av dem. Jag kommer köra lite fler experiment under kommande vecka.

Du bokför direkt i Internetbanken, vilket innebär att du inte behöver använda samma dator, installera något program eller några uppdateringar. Man kommer alltså åt bokföringen på samma sätt som Internet-banken, vilket gör lätt och smidigt att bokföra oavsett var man är eller vilken dator man har. Ett enda inlogg och samma dosa.

Eftersom du bokför i Internetbanken kan du (vilket torde vara helt unikt) kontera (vilket betyder ungefär att bokföra transaktioner eller händelser på kontot) direkt efter kontohistoriken. Har du en inbetalning behöver du bara markera inbetalningen och med ett par klick så är konterad och klar. Om man använder ett vanligt bokföringsprogram måste man istället mata in uppgifterna från Internetbanken, vilket fördubblar arbetet i jämförelse.

Bokföringen ska lagras länge och säkert, vilket innebär att man som företagare annars bör investera i ett brandsäkert, seriöst kassaskåp och göra säkerhetskopieringar konstant till USB-minne eller CD-skiva. Detta behöver man aldrig bekymra sig över med E-Bokföring, eftersom det ligger “i molnet”. Givetvis sparar man förstås fakturor och annat som tidigare.

E-Bokföringen kan byggas ut med många olika moduler, vilket är helt frivilligt. Personligen har jag valt till en modul med fakturasystem och kundregister, vilket innebär att jag skapar fakturan i samma system som jag sedan bokför i. Om jag så skapar och skickar två fakturor går jag sedan bara in i efterhand, när betalningen inkommit, och matchar inbetalningen mot fakturan. Fakturan är avprickad, betalningen registrerad, bokföringen i ordning och kontot avstämd – allt på en eller någon minut. Om man är riktigt lat (eller har många transaktioner) kan man välja till en OCR-modul, vilket innebär att fakturorna helt automatiskt avprickas och bokföringen vad gäller fakturering och inbetalningar i princip bara behöver godkännas.

E-Bokföringen har också en mångfald rapportverktyg, vilket gör det lekande lätt med bokslut och annat. Momsredovisningen kan göras direkt inne i systemet, och redovisningen skapas automatiskt. Jag redovisar moms varje månad, vilket innebär att jag går in en gång i månaden och skapar en momsredovisnings-rapport och sedan skickar in den elektroniskt till Skatteverket.

Jag har använt E-Bokföring sedan jag tog över mitt nuvarande aktiebolag, vilket är drygt tre månader. Än så länge har jag inga planer på att ändra det valet och jag har inte fått någon anledning att ångra det heller. Därför kan jag varmt rekommendera E-Bokföring för dig som kör Swedbank, eller om du har en annan bank – fråga efter Speedledger. I sitt grundutförande för dig som har så-kallad “enskild firma” kostar tjänsten drygt en hundralapp per månad ex moms.

Frågor om E-Bokföring/Speedledger går bra att skriva i kommentarerna.

Alltför många slänger helt enkelt ner alla papper i en Coop-kasse och lämnar sedan över alla papper till revisorn eller bokföringskonsulten. Det här är förstås inget vidare bra sätt att sköta den löpande administrationen på, så därför kommer här några tips.

• Använd ICA-kassar istället för Coop-kassar (stil är viktigt)
• Sätt in alla papper i pärmar (pappren behöver förstås inte sorteras) och lägg pärmarna i kassen
• Installera ett brandlarm i ICA-kassen (se bild)

Men när man börjar använda appen tillsammans med sin Mac (för den funkar inte på PC) så börjar man fundera över hur man någonsin klarat sig utan den. Pastebot är en mycket enkel app som är lika enkel att installera och använda. Du klipper och klistrar över ditt lokala WiFi-nätverk, överföringen går rasande snabbt och det krävs inga knepiga inställningar. En app på iPhone, och en på Macen som du aldrig behöver röra.

Efter att ha köpt Pastebot i App Store och installerat den kostnadsfria klienten fungerar det såhär:

1. Markera en bild eller en textsnutt i iPhone och välj “Kopiera” i pop-up menyn
2. Öppna den mapp på din Mac, eller sätt markören i  det textfält (sökfältet i Google, t.ex.) där du vill ha urklippet beroende på vad det är
3. Starta appen Pastebot på iPhone och ditt urklipp ramlar in i en behändig lista
4. Tryck med fingret på urklippet i Pastebot som du vill skicka i cirka en sekund, och en sekund senare ligger urklippet på din dator, bild eller text.

Den kostar dryga 30 kr men om du har en iPhone och en Mac så kommer du säkert tycka att det är en mycket god investering. Bilderna i denna blogg som jag tagit med min iPhone? Importerade via Pastebot. Tips via SMS på ett läkemedel jag ska prova? Ett par tryck och jag har sökt fram det på datorn. Överföra långa anteckningar? Ett par tryckningar så ligger det i ett textdokument i ordbehandlingsprogrammet på datorn.

It’s just that simple!