Jag brukar inte skriva alltför mycket om juridik här, trots att handelsrätt är mitt huvudämne. Det beror främst på att jag ofta delar lagstiftarens åsikter, något som i sin tur beror på just utbildningen. Jag kan en del, men är förstås ingen expert, om exempelvis patentsystemet och köper av den anledningen inte 99% av kritiken mot patentsystemet, som många utan insikt har. Därför skriver jag inte heller om det. Men det finns flera områden där jag verkligen inte håller med the man. Den så kallade TV-licensen är ett sådant exempel. Den så kallad cookie-lagen ännu ett. Ett annat är det som detta inlägg kommer handla om.
För några dagar sedan kom ett pressmeddelande från Copyswede om att en ny avgift kommer läggas på USB-minnen. Det är en förlängning av den privatkopieringsersättning (som lika gärna skulle kunna heta piratkopieringsersättning, för det är lite poängen) som framgår av Upphovsrättslagens andra kapitel 26 §. Tanken med avgiften är att ersätta rättighetsinnehavarna för det innehåll som kopieras till dessa lagringsmedia. Faktum är att Du redan betalar för detta när du köper en CD eller DVD (tom, det vill säga) med hyfsat små belopp. Eftersom folk inte längre använder CD/DVD-mediet i samma utsträckning får Copyswede följdaktligen in mindre pengar, ergo – dags att utöka!
Så fungerar det (inte)
Rent praktiskt så tar Copyswede ut en avgift per sålt lagringsmedia inom vissa kategorier. Rättigheten att göra detta har CS fått av lagstiftaren, vilket betyder att det är ett relativt självreglerat område. Lagstiftaren sätter alltså upp själva ringen och inne i ringen får aktörerna boxa med varandra bäst de vill. På så vis påminner det om det arbetsrättsliga området som är ett i Sverige klassiskt självreglerat område. Lagstiftaren sätter reglerna och gränserna, och så länge aktörerna håller sig på territoriet så får de själv lösa sina problem.
I praktiken betyder det att CS och “branschen” ska förhandla, vilket de även gjort nu. Problemet är att de inte lyckades komma överens om något. De som säljer USB-minnen vill inte gärna lägga på en extra avgift och behöva redovisa detta, och inte heller en hög avgift. CS å sin sida “förhandlar” genom att säga ungefär “vi vill ha X kr på minnen som kan lagra Y GB, punkt”. Givetvis inte ett gynnsammt förhandlingsläge. Så, vad händer?
Jo, förhandlingarna kommer absolut ingenstans. Och då kan man ju tycka att processen stannar upp eller åtminstone fördröjs eller på annat vis säkerställs till åtminstone konsumentens fördel. Men nej. Eftersom förhandlingarna inte lyckas vinner nämligen Copyswede på walk-over. Och nu införs exakt det som de har “förhandlat” om - en ny avgift på USB-minnen och externa hårddiskar. Avgiften? 80 kr – per extern hårddisk över 4 GB. 1 kr per GB för USB-minnen över 4 GB. Med andra ord, ett USB-minne på 32 GB som kostar 200 kr idag kommer efter 2011/09/01 att kosta 232 kr.
Ett haveri på alla plan
Det finns så många ställen att kritisera detta förfarande på så att det är svårt att veta var man ska börja. Givetvis är det inte kostnaden i sig som jag invänder mot. Om det finns ett legitimt skäl att debitera så är avgiften enligt min mening hyfsat lagom. Inte överdrivet hög, med andra ord. Men säljer ett företag 10 000 USB-minnen enligt ovan exemplifierade prissättning landar alltså 320 000 kr hos Copyswede utan vidare. Det rör sig alltså på branschnivå om en hel del pengar. Några exempel på varför jag tycker detta är ett haveri.
- Ersättningen grundas på en hypotetisk uppfattning om vad folk använder USB-minnet till. Jag betalar alltså en avgift för “privatkopiering” för lyxen att få lagra en kopia av min bokföring på ett eget, separat USB-minne. På ett annat betalar jag exakt samma avgift för att få lagra en back-up på mitt arbete såsom mina egna producerade dokument och bilder. Någon ska alltså tjäna upphovsrättspengar (i praktiken) på sin sommarplåga för att jag lagrar några Word-dokument på ett USB-minne, och aldrig hört talas om nyss nämnda artist. Fint.
- Möjligheten att vinna en förhandling på vad vi enklast kan kalla för “walk-over” är inget problem i sig. Men det är ett problem när en sådan walk-over leder till att omedelbara skyldigheter får mer eller mindre samma kraft som lag. I detta fall gäller dessa nya regler med kraft av gamla lagar och ska alltså följas på samma sätt. I praktiken, lekmannamässigt, kan man alltså se det som att Copyswede precis själva stiftat en egen liten lag somalla nu måste följa. (Givetvis kan lagstiftaren när som helst gå in och detaljreglera området, eller så kan domstol förklara det ogiltigt, men tills dess gäller ju dessa regler likväl)
- Att debitera för en extern hårddisk verkar ju rimligt om man debiterar för USB-minnen. Lagring via USB som lagring via USB, förstås. Men varför skulle man lagra något som helst data på en (vanligtvis mindre) extern hårddisk istället för en (vanligtvis större) intern hårddisk? I mitt fall är min interna hårddisk mer än 20 ggr större än min externa. Nu menar jag inte att man borde belägga interna hårddiskar med avgifter – absolut inte – men resonemanget känns tämligen 1950-tal. Om jag nu har flera interna hårddiskar, exempelvis, så faller jag utanför ramen för lagrummet. Jag kan då med andra ord göra en miljon kopior utan att betala denna ersättning. Rimligen är det också på interna hårddiskar som de flesta lagrar sina “privata kopior”. Majoriteten av befolkningen äger inte externa hårddiskar, men nära nog alla har en (eller flera) interna hårddiskar. Så, en extern hårddisk kostar, men flera interna är helt OK, likväl som flera kopior på samma interna hårddisk, som jag tolkar det. Konsekvens?
- Hur kommer man på dessa summor, och varför? 1 krona per GB på ett USB-minne fungerar kanske just nu, men vad händer om ett par år när vi har något hundratal GB per minne och priserna sjunker jämte Moores lag? Priserna i dessa regler förändras nämligen inte på något vis av sig själv. Det följer inte branschens utveckling. Och, återigen inte konsekvent, så kostar alltså ett USB-minne på 10 GB numera 10 kr extra. En extern hårddisk på 10 GB kostar 80 kr extra. Så, vad gäller USB-minnen så är det passande att ta ut en proportionerlig avgift där man kommit fram till att en krona per gig ersätter upphovsrättsinnehavarna. Innehållet, kan vi säga, är alltså värt något slags genomsnitt omkring 1 kr per gig. Men inte om man flyttar innehållet till en extern hårddisk. Då är det värt 80 kr per hårddisk, oavsett. Alltså blir samma innehåll plötsligt värt många gånger mer på en liten, extern hårddisk och många gånger mindre på en stor, extern hårddisk. Konsekvens?
Copyswede tar begreppet “passiv inkomst” till nya, absurda höjder.
[...] a Comment Tweet Mycket händer på samma gång på sista tiden. En annan sak, utöver Copyswede-debaclet, är att välkända och ökända Yellow Register (fd. Y-Reg) idag fällts i Marknadsdomstolen. Det [...]